Vad händer här då?

 

Det är mest som vanligt, dvs jag jobbar, tränar och rider. Har köpt längdskidor igen så jag och tjejerna åker ibland, när vi har tid. Har köpt säsongskort i Hemus så det blir mest där. Rolig träningsform med skidor, det tyckte man inte direkt när man var liten =) Annars blir det gym ca 3 ggr vecka och löpning på bandet hemma 2-3 ggr vecka. Vill springa ute men just nu är det livsfarligt när det är så halt. 

 

Helge har fått ta det lugnt två veckor med mest promenader pga en minimal svullnad i ett bakben men nu är han igång igen. Better safe than sorry liksom.

Idag red jag ut i skogen på snötäckta grusvägar och galopperade. Så himla mysigt! Att gå på pelham ibland har gjort honom gott för nu har han lärt sig att man inte bara kan bita i och dra när det blir jobbigt, nu är han mjuk och lydig även på det tredelade anatomiska bettet och stannar och kämpar på istället för att försöka springa ifrån arbete.

Grande har också promenerat och blivit lite longerad. 

Inga stordåd med hästarna med andra ord. Jag har en motivationsdipp igen där jag tycker det är roligare att träna själv än åka iväg och träna med hästarna i kylan så rider mest hemma. För hästarna är det nog ändå roligare =) Man hinner inte allt och det har jag bara accepterat. Dygnet har inte fler timmar helt enkelt. 

 

Från det ena till det andra så tog vi ett sista farväl till en av världens absolut bästa människor igår - min farfar.

Han var en genomsnäll människa som var väldigt omtyckt av både släkt och vänner. Det kom många på hans begravning och många hade historier att berätta om honom och han upptåg när han var yngre. Han var visst en riktig buse och man förstår vart min pappa och farbror fått sitt tok ifrån. Det var väldigt ledsamt men ändå en väldigt fin begravning. Min kusin Linnéa sjöng fantastiskt fint och en lokal violinist spelade helt sjukt vackert, han är nog en av de bästa i Sverige.

Pappa höll ett fint tal om farfar på mottagningen efteråt och det var nog ingen i sällskapet som kunde hålla tillbaka tårarna, men inte heller skrattet när pappa berättade lite av en ung farfars hyss. 

Nu vilar han bredvid min farmor och jag hoppas alla kunde få vara så friska och välmående som han ändå var, nästan in i det sista. 

 

Imorgon väntar morgonvecka på jobbet. Har planerat in två pass på gymmet men ska nog klämma in ett till innan veckan är slut. Ska nå mina mål som är satta till 1 juli, och det är inte att bli smal som en speta, det är såklart att bli stark!