Vilken midsommarhelg jag har haft alltså. Den har innehållit allt man kan önska sig.

 

På midsommarafton åt vi lunch med familj och vänner från Eskilstuna och sen kollade vi på det traditionella firandet i byn som vi gör varje år. En tradition man inte vill missa. Efter det cyklade vi ett gäng en mil upp till Evelina och Jonas och spenderade kvällen där med god mat, lekar, folkdans och livemusik. Himla trevligt och SÅ mysigt att cykla hem den där milen i natten.

På lördagen var vi istället i stan i Mora och grillade hamburgare och spelade kubb hos Sara och Chrille. Det blev en tidig kväll för på söndag hade jag utsläpp i stallet och efter lunch åkte jag, Andreas, Linda och Pernilla till Göteborg.

Åt på Vapiano när vi kom fram (älskar maten där) sen åkte vi till Lindome där vi bodde hos vänner vi haft sedan typ 30 år tillbaka. 

På måndagen klev vi upp och åkte in till Göteborg, handlade mat, dryck och små stolar att ha i kön till konserten vi var där för att se, Bruce Springsteen and the E-street band. 

Vi fick platser på andra raden framför scen så vi såg riktigt bra och konserten var GRYMT bra! De spelade tougher than the rest bl a som är en riktig favorit. Sen fick jag hålla både Bruce och Jake i handen haha. Check på bucketlisten! 

 

Imorse skjutsade jag Andreas till Landvetter för vidare flyg till London och ingenjörstävling sen hämtade jag upp Linda och Mattias i Göteborg så åkte vi hemåt, med ett stopp på världens bästa Skara hästsport förstås! Hittade ett par hemma-ridbyxor från Whitaker. Helskodda på rea så jag betalade bara 299:- Älskar att fynda. Hittade 700000 andra saker jag ville ha men köpte inget mer. 

 

Väl hemma blev det såklart stallet direkt där jag red ut Helge en sväng i skogen. Han rids med väldigt lätt stöd nu för att bära sig själv och aldrig få chansen att bli framtung. Han kändes ganska fin trots två dagars vila. 

 

Nu väntar två dagars kvällsvecka på jobbet sen långhelg igen.

 

Några bilder från film från konserten. 

 

 

 

Klockan 8 i morse stod jag och Helge framridna och klara på stora ridbanan i Orsa inför dressyrträning för Ingrid Jerlin. 

Jag har inte tränat för henne, och inte någon annan heller, på länge men nu var vi redo att drillas igen. Jag berättade om våra svårigheter och så fick hon rida i början för att få en känsla om vad jag vill ha hjälp med och hur jag upplever honom. Som tur var kände hon samma saker som jag. 

 

Hon började med att flytta honom för innerskänkeln i båda varven. Han svarar inte tillräckligt bra för innern vilket jag måste vara hårdare och mer konsekvent med. När hon ridit tio minuter och fått igenom honom i sidorna hoppade jag upp och fortsatte med lika arbete. Att han ska ta innerskänkeln, bära sig själv och att jag måste vara kvick och bestämd. Han kändes mycket mjukare när hon hade ridit och han var riktigt fin stundtals. Det är jobbigt för honom att korsa bakbenen men han måste komma loss där. Lika fram, hans bogar måste röras igenom, lossas, bli rörligare. 

 

Som jag skrivit om tidigare så rider jag ungefär som Cornelia Rylén med hennes tänk att hästarna inte måste vara "på yttertygeln" från första stund utan att det är viktigare att den är mjuk, kvick och bär sig själv och Ingrid var helt inne på den linjen också, utan att vi ens hade pratat om det. Lika att man kan inte behöver ha kontakt och stöd på bettet hela tiden utan att man kan rida med glapp på tygeln/tyglarna. Är hästen t ex framtung så är det bättre att den får lära sig att bära sig själv först för att sedan kunna rida den med lätt stöd på bettet och från innerskänkel till yttertygeln. Så skönt att få kvitto på att jag tänkt helt rätt ang det här och att skolboken inte alltid funkar på alla hästar. Tror man det är man ingen bra hästmänniska, eller kanske inte har erfarenhet från hästar som är lite svårare att jobba med. 

 

En toppenbra träning var det iaf som jag fick med mig mycket matnyttigt ifrån. 

* Flytta för innern på ganska små volter med något överböjd hals för att stretcha både bogar och bakdel, framförallt i skritt.

* Lite högre grundtempo i både trav och galopp.

* Räta på mig, högre händer, armarna intill kroppen. 

 

Det är min läxa till nästa gång, plus det jag redan gör.

 

Nu var det ett tag sedan igen. 

Det är inte det att det inte händer något, för det gör det hela tiden, jag har bara ingen lust att skriva så ofta längre. 

 

Men iaf så har vi firat 125-årsjubileum på jobbet med öppet hus och personalfest vilka båda var fantastiska. Det kom massor av folk på öppet hus, långt mer än vad någon trott och festen på kvällen var toppen med god mat, dryck, sällskap och underhållning. Johan Jureskog och Dave Canterbury (eller något i den stilen) som är våra ambassadörer var med (Jureskog är f.ö typ 3 meter lång hehe)  på festen och alla hade nog jättekul. 

 

A har kommit hem från skolan och vi har firat med restaurang och mys. Cyklade till Mora och hamnade sedan på förfest hos kusin vid älven med grillat i goda vänners lag. Vi hade dock redan ätit och var smällmätta så vi lärde oss dricka Cava istället vilket är LÅNGT bättre än champagne om du frågar mig. 

 

Helge går bättre och bättre. Han börjar våga länga steget och röra igång bogarna mer och mer men det är långt kvar. Förbaskade ärrvävnad till att ställa till det. Men så är det efter en sådan stor operation. Musklerna är kortare och vill inte ge efter i första taget, men vi skyndar långsamt och överlag känns han jättefin. Ibland har vi riktiga skitpass när han är spänd som en fiolsträng men då bryter vi ihop och kommer igen. Ska skicka in Buteten på breddning av kanalen bara jag får tummen ur.

Grande är pigg och glad och njuter av gräs hela dagarna med en del promenader och tömkörning. 

 

Om två veckor befinner vi oss i Göteborg på Ullevi och sjunger med Bruce Springsteen. Hoppas vi slipper bli sprängda i luften av någon terrorist. Jag kan erkänna att jag tänker lite på sånt när man är på tillställningar med så mkt folk. 

 

Nu ska jag fortsätta med mitt pyssel på min lediga dag. Har byggt hage, mockat bort gammalt hö från hage, städat bilen och rensat ur garderoberna hittills. Lika bra att ligga i när man är ändå håller på.

 

Ikväll hejar vi på Sverige när de spelar fotboll mot Irland eller hur?