Ja det har jag. Vi. Hoppat.

Jag på Helge och Emelie på Curry. Vi red en övning med tre småhinder på långsidan och två sneda så man kunde rida på bågar och grejer. En av Roffes favoritövningar tydligen. Den var bra och nyttig även om jag bara hoppade jättelågt. Man får träna på att hålla ihop hästen mellan hand och skänkel, vända för ytterhjälperna, runda runt inner osv. 

Helge var riktigt "på" idag. Han laddade på hindret, bockade lite smått och var rolig att rida. Han svarar inte jättefort för skänkeln och är inte riktigt alert trots att han var pigg så det tränar vi vidare på. Hoppade även lite studs på kort avstånd då han behöver bli lite kvickare i frambenen och träna styrka. 

Det var väldigt kul och trevligt med sällskap. Vi var inne i ridhuset och där var det svalt och skönt. Lite jobbigt med all värme nu. Man ska väl inte klaga men det blir lite påfrestande i längden. 

 

Har även slagit på en tappsko åt en kompis idag. Det är en sak som var väldigt användbart med skolan, tappskokompetensen vi fick. 

 

Annars har jag och A tagit en promenad, hälsat på familjen en sväng, tagit sovmorgon och inte så mycket mer. 

 

 

 

Tredje semesterveckan är snart slut. Jag känner mig inte så ledsen för det. Har haft en underbar semester och har en hel vecka kvar. 

 

Den här veckan har vi varit i Idre och vandrat upp för Städjan. Det är ingen lång vandring ( blev 7,5 km fram och tillbaka) men JOBBIG! På slutet är det bara att borra ner huvudet och gå på, oavsett om man orkar eller inte. Upp kom vi och det var så fint! Vi hade enorm tur med vädret också.

 

Känner att jag vill göra ett inlägg och förklara en del om min älskade men otroligt svåra häst.

Självklart är det Helge jag pratar om. Grande är rätt okomplicerad och finner sig i det mesta man ber honom om. Det är honom man låter sin pojkvän som aldrig knappt sett en häst galoppera barbacka på. Helge funkar inte riktigt så.

 

När jag köpte Helge ville jag ha en lite lättare häst än Grande men lika stor. Hästar under 170 brydde jag mig inte om att ens läsa klart annonsen om. En stor, långbent men lätt häst skulle det vara.Jag ville mest hoppa men ville ändå att hästen skulle ha ett trevligt steg.

Hittade Helge, köpte honom, men sedan kom ett väldigt bakslag och en jobbig tid med hela hans operation och konvalicens. 

 

Perioden med hans igångsättning kom med tömkörning och ridning rakt fram i skogen i flera månader. Jag lät honom ta det väldigt lugnt och stärka sig långsamt. Sa veterinären att han ska skritta en månad har jag skrittat två etc. 

 

Iom hans åkomma så har han även shivering vilket försämrar hans uppbyggnad då sånna hästar har svårare att samla sig samt svårare att sätta muskler. 

Många frågar varför han är så tanig fast jag rider och tränar honom ordentligt samt ger honom bra och mycket mat men det är bara så han är pga det som hänt honom.

Det sitter ju faktiskt ett implantat mellan två av hans halskotor, de är stelopererade, musklerna fick skäras av  och i kotorna borrades stora hål för att lägga implantatet i. Alltså skulle allt växa ihop igen och även stretchas för att göra honom rörlig och det är något jag fortfarande jobbar med 5 år senare. Han är stel åt sidorna men han kan böja sig, han kan böja sig tillbaka till sin egen rygg om man lockar honom men han törs inte och blir lätt spänd när man vill böja honom vid ridning. Konsigt vore väl annars då hans muskler varit alldels för korta när de växt ihop igen innan de kunnat sträckas ut.

 

Han har sina problem som han alltid kommer att ha. Det är svårt att förklara och svårt att förstå själv ibland. Vem ska jag fråga? Det finns ingen annan häst som honom i hela Sverige liksom. Som tur är har jag bra mailkontakt med John borta i England som alltid svarar snabbt och mkt informativt. Det vore dock lite skönt att ha någon veterinär här i Sverige att kunna prata med men nu är det som det är. 

 

Förutom detta, som om det inte vore svårt nog, så är Helge en väldigt lättpåverkad häst, på gott och ont. Han är vansinnigt nyfiken och vaken. Han ska vara med överallt och veta vad som händer. Han är inte nödvändigtvis rädd utan ofta nyfiken och kan inte koncentrera sig om han inte får veta vad som händer NU! Dock är han ganska tittig också och är svår att få avslappnad när han väl blivit spänd. 

 

När jag fick hem honom var han extremt bakskygg och det sitter liiiite kvar än, fast inte i närheten hur det var förut. Han är inte trafiksäker för stora lastbilar eller typ motorcyklar som låter mycket. I början var han livrädd även för vanliga bilar. Plötsliga rörelser som stora fåglar i skogen tex kan han reagera på och konsigt nog förändringar i marken. Små diken, om man hällt vatten på stallplan, vägarbeten, om det vågar i vatten man gått i, streck på vägen eller bara "fel färg" på en gräsplätt kan vara farligt. Han har med andra ord alldels för mycket tok i skallen som kan bli ganska tröttsamt ibland. Ibland blir jag less och arg på honom men det gör det hela bara värre, såklart. 

 

Å andra sidan är han inte rädd för tex skogsmaskiner, få en hösäck över huvudet, hoppa vattenmatta osv. Han har sina bestämda saker han tycker är läskigt och sina ställen han alltid blir spänd vid. Det är bara sån han är. Han vill ha sina rutiner och sin flock samlad. Går jag ur stallet när han står uppbunden trampar han runt och ibland gnäggar tills jag kommer tillbaka. Det ska vara på hans sätt och för det mesta låter jag honom få ha det så. Han har gått igenom så mycket smärta och skit i sitt liv att jag bara vill att han ska må bra.

Däremot är det alltid jag som bestämmer. 

Han vet sin plats men ibland blir han så till sig och spänd att han glömmer allt omkring sig. Ett tag var han farlig, då när han var som värst bakskygg men det var väldigt längesen nu. 

Han backar på röstkommando, han flyttar alltid undan om man petar på honom, han är väluppfostrad men som sagt, ibland kan han inte hålla sig, det blir liksom för mycket för hans stresshjärna. 

 

Jag försöker att ha tålamod men jag blir arg vissa gånger. Jag känner som att det räcker, jag har försökt göra honom till en trygg häst i 6 år men det är så svårt! Jag har kommit väldigt långt från hur det var från början men ibland känner jag mig otillräcklig när det gäller honom. 

Det är bara att ta ett djupt andetag, räkna till tio och börja om.

 

Han är även väldigt svår att rida i den bemärkelsen att han har enorm gång och är svår att "få med sig". Man kan inte finrida spec mycket på honom utan man måste hela tiden hitta hans balans då han har svårt för det själv, hitta sin egen balans, hålla sin kropp uppe, stilla händer och skänklar trots att hans steg sätter en helt ur balans i varje steg typ.

När jag hoppar upp på en "vanlig" häst får jag bättre sits direkt. De hästarna är lätta att rida när man jämt rider en häst man måste göra hundra saker samtidigt på för att det ska fungera. Det är kul varje gång nån "outsider" hoppar upp så de får känna hur svårt det är.

Det är några kommentarer jag fått och de personerna har inte fått rida honom när han varit som värst. Som tex när han hade sadeltvång och bockade varje gång jag fattade galopp, när han galopperade en hel långsida på ca 5 galoppsprång eller när han skickade av mig i skritt =)

 

Jag älskar ändå min plutt massor och hade inte velat byta honom mot nån annan häst. Klart det hade varit kul med en enkel häst som man kan sitta och finrida på men med Helge vet jag att alla hans framsteg är tackvare mig, jag vet vilket otroligt jobb jag lägger ner på honom och hur mycket han ändå utvecklats de här åren, även om det går sakta. Grande rids inte just nu pga hans mugg men annars kan jag rida honom om jag vill rida en lättare häst.

 

 

Det får ta den tid det tar med Helge. Han måste inte vara i fas med sin åldergrupp, han måste inte ha gjort 3-årstest, kvalitén osv, han måste inte bli en Grand Prix-häst men jag vill att vi utvecklas och blir så bra VI kan bli tillsammans. 

Alla mina tränare tycker om honom och säger att han har bra gångarter, han måste bara bli starkare och kvickare, men sen! 

 

 

 

AJJEEEE!

Achtung, achtung! Tyck-synd-om-mig-inlägg upcoming.

 

Imorse när jag i sedvanlig ordning studsade upp ur sängen när klockans underbara helvetessignal ringde var allt frid och fröjd. Jag var visserligen vansinnigt trött men det är mer regel än undantag och det är inte mkt att göra åt atm. 

Tog ut alla hästar utom Helge som jag istället gjorde ordning för ridning. Hoppade upp, red iväg över vägen, uppför backen och när jag skulle sätta mig efter backen gjorde det så sjukt ont i svanskotan! Kunde inte sitta utan fick typ "hänga" på knäna om ni fattar. Gjorde halt och lyckades tillslut sätta mig normalt. Tänkte att "allt ont blir bättre när man rört igång sig lite" (okej inte allt men typ) och red vidare. Skritt gick bra men trav gick inte alls. Jag ramlade nästan av framåt och fick lov att skritta igen. Testade galoppera lite men det gick inte spec bra det heller. 

 

Har haft skitsvårt att sitta hela dagen och plocka upp något från golvet är i stortsett omöjligt. Helge var lugn och fin iaf så det var ju positivt. 

Vet inte vad jag har lyckats med? Har gjort illa svanskotan ganska rejält för skitlängesen, kanske 10-15 år och känner av det ibland men inte så här. Stackers miiiiiiig. Jag som ska hoppa med Helge imorgon och sen dansa i Malung på kvällen. Hoppas verkligen jag kan det. Kan jag inte rida har jag redan anlitat en mkt värdig standin =)

 

På sista tiden har jag varit i Bollnäs en sväng, varit i Malung, ridit, gått långa och korta promenader, ätit god mat, shoppat (bara pyttelite på tokrea, my kind of shopping!) osv. 

Halva semester har gått och det känns förstås helt förjävligt för vi har en riktigt jobbig höst framför oss på jobbet. Folk som slutat, folk som blivit varslade, maskiner ska flyttas, övertid, övertid, övertid. Fast då tjänar man ju iofs mkt pengar. Fick en väldigt bra lön den här månaden igen. Det behövs med allt hö som ska betalas plus en fet veterinärräkning. 

 

Så. Summasumarum. Tyck synd om mig. Eller inte. 

 

Nu ska jag läsa Sophie Kinsella. Hon skriver roligt. 

 

Är en organisation som hjälper djur världen över (gå in och gilla på FB vet ja), och nu såg jag att de hade en reklam på tv att man kunde bli månadsgivare. Ni vet som man kan bli på Unicef etc. Kan erkänna att jag hellre skulle vara månadsgivare åt WSPA. Djurens rättigheter är något som berör mig otroligt mycket. Jag har tom funderingar på att plugga till agronom och vidare till djurskyddsinspektör. Jag HATAR när djur far illa. Det är något av det värsta jag vet. 

 

Som den här (eller om det är flera) som skär hästar. På riktigt, jag skulle döda honom om han kom i närheten av mina hästar. Jag skulle ägna resten av mitt liv åt att hitta honom, tortera honom länge och väl, sen blåsa skallen av honom med ett hagelgevär som jag skulle låna av någon av alla jägare jag känner. 

Jag kan inte beskriva hur mycket rent HAT jag har för sånna människor. H. A. T. 

 

 

 

 

Annars så har vi igår och idag lastat 6 ton hö. Härligt att det mesta är inne nu! 

Skrittade Helge genom byn idag. Hans kota som var svullen tidigare såg fin och bra ut både innan och efter.

 

Avslutar med att jag ÄLSKAR att jag har semester!

 

Häromdagen var jag och Helge ute och galopperade långt. Ca 20 min i sträck. Han var så tittig och löjlig så jag ville få honom lite energi på annat än att han skulle fjanta sig. Han galopperade på hela tiden utan tvekan trots att vi aldrig galopperat så långt tidigare. Fullblodsgenerna som satte in =) Efteråt var han nöjd och jag helt slut. Jobbigt att galoppera en stor och kraftfull häst som honom så länge. 

Dagen efter var han dock lite svullen i en kota så jag ställde benet i en hink med kallt vatten 20 min 2 ggr under dagen och gick med honom på asfalt sen var det borta. Gick igår med och ska bara skritta idag så han får ta det lugnt och repa sig helt. 

 

Grandes ben är mkt bättre och all mugg är nästan borta. Vill börja rida honom igen!

 

I eftermiddag blir det lite hökörning. Kommer köpa två ton på rundbal, två ton hösilage och resten småbal. Småbal är nästan alltid i bättre skick än rundbal (köper såklart inte på alls rundbal om det skulle vara dålig kvalitet) så jag vill ha mest sånt. 

 

Igår var det riktigt bra väder för höet att torka. Strålande sol och blåst. Det var även bra väder för att bränna sig som satan, vilket jag har gjort. Åkte båt med Andreas, pappa, Sara, Krille och Pernilla på Orsasjön i flera timmar, åt mat på Strandrestsaurangen i Orsa, åkte tillbaka med båten och stack vidare till Musi och solade och badade där. Fullständigt älskar den där tjärnen! Stranden och vattnet är som utomlands! Helt underbart. Iaf lyckades jag som sagt bränna mig rejält pga att det blåste så mkt så man kände aldrig den där brännande värmen. Korkat. Smorde iaf in axlarna och det syns väl vart jag smörjt och inte, haha. 

 

JAG

HAR

SEMESTER.

 

Tål att upprepas: JAG. HAR: SEMESTER!

 

Gårdagen på jobbet gick oväntat bra faktiskt. Chefen bad mig jobba på söndag så vi hinner med allt som ska skickas iväg, och snälla, underbara, bästa (fattiga) jag sa ja. Så egentligen har jag väl inte semester än men semesterkänslan har infunnit sig ändå. 

 

MEN ingen sovmorgon för det. Klev upp halv sju och åkte till stallet.

Tog med Helge till Orsa och red ett dressyrpass i ridhuset. Fokus på övergångar, övergångar, övergångar. Övergångar på kvartslinjen på rakt spår, övergångar på volt, övergångar i serpentiner, galopp, skritt, galopp, skritt, trav, halt, trav, halt osv, osv. Han var inte så kvick som jag önskar så jag fick ta ett spö och dutta till lite ibland.

 

På slutet när jag travade av var han väldigt mjuk och rund så jag plockade upp honom lite och drog nytta av det. Fortsatte rida när han var så bra "på plats", i rätt form för att stärka sig liksom. Skrittade av honom och gjorde en del skänkelvikningar.

 

Ska tillbaka senare och ta en promenad med båda hästarna samt tvätta och linda Grande, vars ben blir bättre och bättre även om det går sakta.

 

 

I helgen väntar, dans, hopptävling, höhämtning, chill, förhoppningsvis lite solning och kanske en båttur? 

 

 

 

 

Jag har ett ganska speciellt förhållande till tid.

Jag kommer ALLTID i tid till viktiga saker. Jag har aldrig nånsin missat en buss, tåg, etc för att jag varit sen, jag har alltid goda marginaler när jag är iväg och tränar hästarna tex och jag fullkomligt avskyr att slösa tid, både min egen och andras. Därför blir jag också väldigt irriterad och ibland riktigt förbannad när andra slösar på MIN tid. 

Har man tex bestämt att träffas/vara klar att bli hämtad osv en viss tid, då är man det. Om man av någon anledning inte klarar av det meddelar man detta så folk inte behöver sitta som en idiot och vänta. Det är så vansinnigt respektlöst att strunta i andras tid. 

 

Hur många gånger har jag tex stressat som en dåre för att hinna med jobb, stall och göra mig i ordning innan någon händelse och sen får man ÄNDÅ vänta på andra. Jag blir galen. Då hade det funnit väldigt många andra saker jag hellre lagt min tid på. Hur svårt kan det vara att planera lite?

Mitt liv måste vara ganska strukturerat och planerat för att veta när jag ska vara i stallet osv och jag tycker inte det är speciellt svårt att ha det så.

Jag menar inte att alla ska planera minsta lilla grej de ska göra men när man har en tid att passa och inget oförutsett händer, då ska man komma i tid, så är det bara. 

 

Däremot kan jag vara lite för stressad och "i tid" ibland och även det kan reta folk, men det är bara sån jag är. Ingen ska behöva slösa sin tid pga mig.

Livet är för kort för att vänta på folk som ändå inte respekterar dig.