Känner att jag vill göra ett inlägg och förklara en del om min älskade men otroligt svåra häst.

Självklart är det Helge jag pratar om. Grande är rätt okomplicerad och finner sig i det mesta man ber honom om. Det är honom man låter sin pojkvän som aldrig knappt sett en häst galoppera barbacka på. Helge funkar inte riktigt så.

 

När jag köpte Helge ville jag ha en lite lättare häst än Grande men lika stor. Hästar under 170 brydde jag mig inte om att ens läsa klart annonsen om. En stor, långbent men lätt häst skulle det vara.Jag ville mest hoppa men ville ändå att hästen skulle ha ett trevligt steg.

Hittade Helge, köpte honom, men sedan kom ett väldigt bakslag och en jobbig tid med hela hans operation och konvalicens. 

 

Perioden med hans igångsättning kom med tömkörning och ridning rakt fram i skogen i flera månader. Jag lät honom ta det väldigt lugnt och stärka sig långsamt. Sa veterinären att han ska skritta en månad har jag skrittat två etc. 

 

Iom hans åkomma så har han även shivering vilket försämrar hans uppbyggnad då sånna hästar har svårare att samla sig samt svårare att sätta muskler. 

Många frågar varför han är så tanig fast jag rider och tränar honom ordentligt samt ger honom bra och mycket mat men det är bara så han är pga det som hänt honom.

Det sitter ju faktiskt ett implantat mellan två av hans halskotor, de är stelopererade, musklerna fick skäras av  och i kotorna borrades stora hål för att lägga implantatet i. Alltså skulle allt växa ihop igen och även stretchas för att göra honom rörlig och det är något jag fortfarande jobbar med 5 år senare. Han är stel åt sidorna men han kan böja sig, han kan böja sig tillbaka till sin egen rygg om man lockar honom men han törs inte och blir lätt spänd när man vill böja honom vid ridning. Konsigt vore väl annars då hans muskler varit alldels för korta när de växt ihop igen innan de kunnat sträckas ut.

 

Han har sina problem som han alltid kommer att ha. Det är svårt att förklara och svårt att förstå själv ibland. Vem ska jag fråga? Det finns ingen annan häst som honom i hela Sverige liksom. Som tur är har jag bra mailkontakt med John borta i England som alltid svarar snabbt och mkt informativt. Det vore dock lite skönt att ha någon veterinär här i Sverige att kunna prata med men nu är det som det är. 

 

Förutom detta, som om det inte vore svårt nog, så är Helge en väldigt lättpåverkad häst, på gott och ont. Han är vansinnigt nyfiken och vaken. Han ska vara med överallt och veta vad som händer. Han är inte nödvändigtvis rädd utan ofta nyfiken och kan inte koncentrera sig om han inte får veta vad som händer NU! Dock är han ganska tittig också och är svår att få avslappnad när han väl blivit spänd. 

 

När jag fick hem honom var han extremt bakskygg och det sitter liiiite kvar än, fast inte i närheten hur det var förut. Han är inte trafiksäker för stora lastbilar eller typ motorcyklar som låter mycket. I början var han livrädd även för vanliga bilar. Plötsliga rörelser som stora fåglar i skogen tex kan han reagera på och konsigt nog förändringar i marken. Små diken, om man hällt vatten på stallplan, vägarbeten, om det vågar i vatten man gått i, streck på vägen eller bara "fel färg" på en gräsplätt kan vara farligt. Han har med andra ord alldels för mycket tok i skallen som kan bli ganska tröttsamt ibland. Ibland blir jag less och arg på honom men det gör det hela bara värre, såklart. 

 

Å andra sidan är han inte rädd för tex skogsmaskiner, få en hösäck över huvudet, hoppa vattenmatta osv. Han har sina bestämda saker han tycker är läskigt och sina ställen han alltid blir spänd vid. Det är bara sån han är. Han vill ha sina rutiner och sin flock samlad. Går jag ur stallet när han står uppbunden trampar han runt och ibland gnäggar tills jag kommer tillbaka. Det ska vara på hans sätt och för det mesta låter jag honom få ha det så. Han har gått igenom så mycket smärta och skit i sitt liv att jag bara vill att han ska må bra.

Däremot är det alltid jag som bestämmer. 

Han vet sin plats men ibland blir han så till sig och spänd att han glömmer allt omkring sig. Ett tag var han farlig, då när han var som värst bakskygg men det var väldigt längesen nu. 

Han backar på röstkommando, han flyttar alltid undan om man petar på honom, han är väluppfostrad men som sagt, ibland kan han inte hålla sig, det blir liksom för mycket för hans stresshjärna. 

 

Jag försöker att ha tålamod men jag blir arg vissa gånger. Jag känner som att det räcker, jag har försökt göra honom till en trygg häst i 6 år men det är så svårt! Jag har kommit väldigt långt från hur det var från början men ibland känner jag mig otillräcklig när det gäller honom. 

Det är bara att ta ett djupt andetag, räkna till tio och börja om.

 

Han är även väldigt svår att rida i den bemärkelsen att han har enorm gång och är svår att "få med sig". Man kan inte finrida spec mycket på honom utan man måste hela tiden hitta hans balans då han har svårt för det själv, hitta sin egen balans, hålla sin kropp uppe, stilla händer och skänklar trots att hans steg sätter en helt ur balans i varje steg typ.

När jag hoppar upp på en "vanlig" häst får jag bättre sits direkt. De hästarna är lätta att rida när man jämt rider en häst man måste göra hundra saker samtidigt på för att det ska fungera. Det är kul varje gång nån "outsider" hoppar upp så de får känna hur svårt det är.

Det är några kommentarer jag fått och de personerna har inte fått rida honom när han varit som värst. Som tex när han hade sadeltvång och bockade varje gång jag fattade galopp, när han galopperade en hel långsida på ca 5 galoppsprång eller när han skickade av mig i skritt =)

 

Jag älskar ändå min plutt massor och hade inte velat byta honom mot nån annan häst. Klart det hade varit kul med en enkel häst som man kan sitta och finrida på men med Helge vet jag att alla hans framsteg är tackvare mig, jag vet vilket otroligt jobb jag lägger ner på honom och hur mycket han ändå utvecklats de här åren, även om det går sakta. Grande rids inte just nu pga hans mugg men annars kan jag rida honom om jag vill rida en lättare häst.

 

 

Det får ta den tid det tar med Helge. Han måste inte vara i fas med sin åldergrupp, han måste inte ha gjort 3-årstest, kvalitén osv, han måste inte bli en Grand Prix-häst men jag vill att vi utvecklas och blir så bra VI kan bli tillsammans. 

Alla mina tränare tycker om honom och säger att han har bra gångarter, han måste bara bli starkare och kvickare, men sen!