Tråk-tid...

Usch jag känner mig inte så glad just nu.Jag vet inte varför för jag har all anledning att vara glad egentligen. Vi har ett fint hus som vi börjar komma i ordning i. Jag har ett jobb, bil, hästar, en fin familj osv men ändå känner jag mig lite nere. Vet inte om det blivit för mycket på sista tiden med mitt nya jobb. Det är mycket nytt och jag känner mig som en total nybörjare... Lägger mycket press på mig själv. Nu har dessutom min chef sagt upp sig och jag vet inte vad som händer med min tjänst och hur min nya chef kommer vara. Min nuvarande har varit snäll så man vill ju inte byta ner sig så att säga. 
Sen är det november och mörker så det gör väl sitt också förstås..
 
Jag har iaf tagit ett blodprov för att komma tillrätta med min trötthet och jag ligger lågt i D-vitamin och järn så jag ska väl äta lite sånna tillskott och se om det hjälper eller om man får gå vidare efter det. Det är ingen normal "tröttma" utan på den nivån att jag kan somna vid skrivbordet på jobbet mitt ibland massa andra kollegor. PINSAMT och faktiskt skitjobbigt. Jag kan inte styra det alls. Helt plötsligt vaknar jag bara till och hann inte ens märka att jag somnat öht. Så kan man liksom inte ha det. Men som sagt, får se vad lite tillskott kan göra åt saken. 
 
Hästarna motioneras och rörs på 4-6 dagar i veckan. Lite lugnare nu när det är lite hårt och knöligt i marken. Spec Helge som är känslig i sina hovleder. I söndags slog jag på Grande skor bak så han får fäste och inte går och halkar. Tappsko-kursen från gymnasiet är nog det som är mest värt av allt från den tiden nästan. Har haft mycket användning av den. Så Grande får gå med min skoning i två veckor tills Martina kommer och skor honom ordentligt. Det var ett h.e.l.v.e.t.e att gänga broddhålen och skruva i brodd i gamla rostiga skor men det gick och det duger gott så länge. 
 
I måndags fixade jag även gym-kort på Class gym som ligger bara typ 700 meter härifrån. Det är dyrt, skitdyrt egentligen men jag behöver träna och framförallt gå på pass. Det tycker jag är jättekul! Andreas kommer också att börja så det är ännu roligare, att vi kan träna tillsammans. 
 
Det var allt för den här gången. Livet tuggar på och jag är förhoppningsvis lite gladare nästa gång. Kanske har tillskotten givit effekt. Hoppas på det!
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0