Vet inte ens hur jag ska börja skriva om dagens pass i ridhuset. Det gick så HIMLA bra! Var helt lyrisk efteråt. 

 

Skrittade fram länge på stora spår. Volter och serpentiner. Ville ha många varvbyten för att träna vidare på att ha honom kvar i ramen när man byter varv. Funkar det inte i skritt funkar det ju inte i någon annan gångart heller. Jag gjorde även många små tempoväxlingar i skritt på volt där han inte skulle krypa ur formen och inte streta emot och efter bara några gånger kändes han väldigt mjuk och lydig, gick kvar i formen och jag kunde göra en förhållning nästan bara av att räta upp mig mer. 

 

Travade fram på fyrkanten med skritt på kortsidorna och halt på mitten av kortsidan. I traven ökade jag något fram till mitten av långsidan sen en rejäl tempoväxling till "nästan-skritt" och fram igen innan avbrott och hörnpassering till kortsidan. Allt en meter innanför spåret. När jag driver fram traven slingrar han gärna ut rumpan till vänster lite men accepterar att bli rättad och håller sig rak när man påminner honom. Travade ganska länge i ett svep med massor av tempoväxlingar och varvbyten. Han var så jäkla rolig att rida i den här traven! Avslappnad, lydig, arbetsvillig, fin form med bra stöd på bettet, han bara väntade på nästa signal och inga missförstånd alls emellan oss. 

 

Efter en liten skrittpaus tog vi galoppen. 

Började på volt där jag red kortare galopp längs väggen, ökade lite på de öppna sidorna och kortare igen vid nästa vägg. Alltså korta, kvicka tempoväxlingar. Han blir lite frustrerad när han måste öka och korta på så "kort" tid men det är bara att kämpa på, allt för att han ska bli kvickare och lättare. Några varv räcker än så länge. Man får ju se till att stärka och träna utan att slita och för Helges del får man vara lite extra eftertänksam ang det. Ökade även galoppen på rakt spår innanför spåret men i galoppen blir det svårare än i traven när man rider innanför. Mkt att jobba på där med att ha honom rak och jämn i ökad galopp. 

Avslutade galoppen genom att rida i lätt sits och lägga ner honom i lång och låg form. Han frustade och man nästan kände hur hans muskler stretchade ut i rygg och hals. Jättebra i höger varv och faktiskt bra till vänster också.

 

Sista traven var dagens sämsta men ändå bra. Han var trött och orkade inte riktigt utan ville krypa ur formen ibland men jag tycker ändå han kämpade på bra och travade med näsan nästan i backen på slutet. 

Sist men inte minst när jag skrittade på lång tygel blev han livrädd för en fläck på sargen som vi ridit förbi 200 ggr. Logiska djur de där hästarna...haha.

 

Trots att vi inte avslutade lika bra som resten av passet så är jag så otroligt nöjd med honom idag. OCH med mig själv faktiskt. Vår lägstanivå har höjts väldigt mycket det senaste halvåret tack vare att jag ändrat min ridning helt.

Förut har jag tyckt att han får acceptera det jag kräver av honom även om han tycker något är läskigt t ex, idag är jag inte alls lika hård och kan låta honom t ex gena i ett hörn i början av passet om han tycker något är skrämmande där. Jag gör ingen affär av det. Förut tyckte jag att han fick skärpa till sig och sluta fjanta men den här strategin funkar 100 ggr bättre. Idag har jag ridit förbi hans läskiga hörn i ridhuset (som han varit LIVRÄDD för, alltså verkligen jättespänd varje gång man ridit ut i hörnet) massor av gånger och det var bara första gången i varje varv han brydde sig, sen var det helt lugnt. Det finns som vanligt ingen universal-lösning som funkar på alla hästar, man får testa sig fram och eftersom vi inte har några tävlingsambitioner så spelar det ingen roll om han fuskar genom ett hörn nån gång, bara han kan göra det bra innan passet är slut. 

 

Stora framsteg nu är väl summan av kardemumman och här följer några anledningar till det som jag kan tänka mig.

 

* Cornelia Rylén är en. Började följa henne på Instagram för något år sedan och han annammat hennes ridning där man inte måste rida upp hästen på yttertygeln det första man gör. Först vill man ha hästen undan för innerskänkel och rund i innersidan, sen är självklart målet att kunna rida hästen med stöd på yttertygeln men inte från första stund. Helge är en helt annan häst och mycket av hans spänningar i hals och bog har blivit väldigt mycket bättre sen han fått gå lite överböjd korta stunder, vilket Cornelia också låter sina hästar göra. 

* Massage. Jag borstar med massageborstar varje gång jag rider samt masserar med en massagemaskin några ggr i veckan. Först var den förstås livsfarlig men nu älskar Helge den.

* Stretch. Jag stretchar hans hals, bog och rygg efter nästan varje ridpass.

* Ny sadel. Den nya sadeln ligger bättre på Helge än mina förra och framförallt så är den bättre för mig. Jag får bra stöd för mina ben och den är nära hästen samt att jag hittar en bra balans i den. 

* Foder. Jag har fodrat med Saracen och Dengie ett bra tag nu och nu börjar det synas och märkas. Fodret är väldigt, väldigt lågt i både socker och stärkelse vilket jag tror är bra för hästarna, har även misstankar om pssm på Helge men har inte tagit någon muskelbiopsi. Det här fodret har iaf gjort att han kan äta gräs på sommaren vilket han inte klarat förr (kunde ligga ner en hel dag i hagen om han gått på bete dagen innan, men inte nu).

Re-leven från Saracen är en musli som Helge älskar och lusernen från Dengie blir en mash som man kan lura i hästarna lite mer vatten med, samt att den hjälper honom hålla hullet, såklart. Kul att läsa att Grevlunda också fodrar med detta foder plus en massa andra "kändisar". Bl a Valegro får detta foder. Det hade jag ingen aning om innan jag började med det dock så det är inte pga det jag köper det =) 

*Skoning. Helge skos med Classic roller fram och tårna hålls korta. Hans hovleder på båda fram är ju sköra och det gäller att göra vad man kan för att hjälpa honom med det. 

*SuperFlex. Det enda tillskottet Helge får. Det är bra för hästens leder och hjälper ledvätskan att hålla sig frisk och "geléig". Frisk ledvätska ska inte vara rinnig och vattnig utan liksom, seg. 

*Bett. Varvar två bett som han trivs bra på. Pelhamet använder jag inte längre utan när jag rider ut med sällskap då han kan bli lite laddad använder jag ett smalt Myler som blir lite skarpare, använder dock inte gag-funktionen, och när jag rider själv samt i ridhus har jag ett anatomiskt från Hervé Godignon. 

 

Eller så är det inget av det. Skitsamma faktiskt. Jag är så glad att vi gör stora framsteg nu =) Nu kan jag gå tillbaka och läsa det här inlägget nästa gång det går dåligt =P