Helge har fått två ganska tuffa ridpass igår och idag. Jag pressar honom inte mer än två dagar i rad, det är han för svag för än. Två dagar tufft, då blir det två dagar lugnare. Imorgon får han t ex ut och gå ca en timme är min plan och på onsdag uteritt i skogen med mest lydnad.

 

Igår red jag ut i skogen och gjorde tempoväxlingar i galopp. Hade inga sporrar så jag fick jobba ordentligt när jag kortade honom då han tycker det är jättejobbigt och väldigt lätt bryter av till någon form av slängtrav. Man känner det inte innan heller knappt så man måste rida en aktiv galopp och inte låta honom slöa till för då blir det pannkaka. Där har jag bra hjälp av sporren, plus att man lättare får fram honom om han är lite tittig, men igår glömde jag dem och nog ska han kunna ridas utan också så det var ingen big deal, bara lite mer jobb för mig.

 

Galopperade fram några galoppsprång sen tillbaka, sen fram, övergång till trav, fram, korta, galopp osv. Aktiv, aktiv, aktiv. Det är något vi måste jobba på hela tiden. Klättrade i några backar på väg hem och hoppade av och gick en länge bit innan vi var hemma.

 

Idag har det spöregnat hela dagen så vi åkte till ridhuset i Orsa. Hade packat på Helge 100g fodrat regntäcke men det räckte visst inte för han skakade när han kom in vid 12-tiden när vi skulle åka. Fryslorten. Regn är inte kul, då är ren kyla bättre. Får väl bli 200grams nästa gång det ska regna en hel dag.... Vilket de brukar ha när det är runt nollgradigt i torrt väder annars. Klenkråkan. Klädde iaf på honom ordentligt och så fick han hö i transporten så han frös inte alls när vi kom till Orsa.

Ridningen gick helt okej. Han vill gärna bli lite framtung men det låter jag honom inte bli. Han ska gå fram och inte bli tråkig i handen utan ge ett bra stöd utan att bli tung. I övergångarna måste jag vara väldigt noga med att korta den befintliga gångarten först och göra en bra övergång där han samlar sig, fortfarande utan att bli tung, och gör en bra övergång. VARJE gång.

 

På plussidan så rider jag i ett bättre tempo nu där han kommer mer till sin rätt och han är något kvickare i benen även om det fattas mkt än.

 

Andreas var med och filmade och när jag sett filmen är min läxa detta:

*RÄTA PÅ MIG I TRAVEN!

* Still med händerna.

* Noga med varje övergång, varje tempoväxling, varje...allt.

* Åk oftare till ridhuset =)

 

Hinns inte med mer denna vecka men nästa ska jag försöka komma iväg iaf 2 ggr. Får bli galoppintervaller och klättring denna vecka istället.

 

Är det någon av mina läsare som sitter inne på ett sjujäkla bra tips om hur man kan få sin häst att lägga på sig tar jag tacksamt emot det. Helge är så tunn över överlinjen trots bra arbete både från mark och ridning, gräs, massor av hö, har öka kraftfodergivan nyligen så den har nog inte gett så mkt effekt än, samt köpt riskli-foder som han fått ca en vecka så det syns inte heller än om det gör någon skillnad. Kan inte trycka i honom hur mycket kraftfoder som helst heller iom hans ev pssm (mycket tyder på det), även om han såklart får en kost med mycket låga socker- och stärkelsevärden. Han är så svåååår. Ibland vill han inte ens ha sitt kraftfoder om man inte matar honom ur handen. Har ni hört något så löjligt haha. Dock gör jag det om det är vad som krävs för att han ska äta upp sin mat.

 

Imorgon ska jag testa en helt ny grej på Helge som jag ska recensera för er sen. Har inte med hans kost att göra men med hans stress och hans muskelfunktion. To be continued!

 

Måste faktiskt skriva en rad om Fjällmaran också.

Vi åkte upp till Sälen tidigt i lördags för att delta i Sälen Fjällmaraton. Vi anmälde oss i Mars, April nånting och har sett fram emot det med skräckblandad förtjusning sedan dess. I lördags var det alltså dags och vi fick en perfekt dag vädermässigt. Soligt och blåst så det inte blev för varmt. Vi startade från Experium tillsammans med 1200 löpare till och efter ca en km kom vi till första slalombacken. Jag var beredd att vara den enda som behövde gå upp men det visade sig att det bara var eliten som sprang, vi andra typ 1000 pers gick. Väl uppe var det bekväm löpning till Högfjället där första kontrollen var och därefter nästa slalombacke som tog rejält på benen. Flåset var det inga fel på men benen kändes trötta så det var skönt att komma upp. Uppe på kalfjället var det blandad löpning på spänger, i lera och över stenar. Efter 8 km började mitt knä krångla och jag fick halta rejält emellanåt. När sedan spåret vände nedåt ner i en ravin gjorde det väldigt ont och jag började tvivla på om jag kunde fullfölja loppet men när vi kommit ner på plan mark gick det bättre och vi sprang på så gott det gick bland hala stenar. Det var riktigt svårframkomligt i några km så här var det mest jobbigt att se vart vi satte fötterna, man fick aldrig upp någon fart på löpningen. Tillslut kom vi upp på kalfjället igen och vid det här laget sprang jag rakt igenom leran istället för runt. Hade kommit till den gränsen där det inte var värt att springa runt utan genom gick fortare och mina fötter var ändå blöta. Kilometrarna tickade förbi mycket fortare än jag trott och tillslut var det bara 4 km kvar. MEN  nerför en slalombacke. Nerför, vilket är det som gör att jag får ont i knät. Jag gjorde så gott jag kunde men det gick sakta och tårarna brände faktiskt bakom ögonlocken ett tag. Det gjorde fruktansvärt ont och vi blev omsprungna av en hel del löpare där. Efter många om och men hade jag haltat mig ner lite sidvärts nedför backen och Andreas väntade in mig och vi kunde springa i mål ca 20 min innan vår utsatta måltid. Hade inte mitt knä krånglat hade vi nog klarat det på under tre timmar. Jäkla knä!

Jag är ändå glad att vi klarade det på så pass "bra" tid för två glada amatörer (även om Andreas säkerligen hade klarat det på minst 2,45 om han inte väntat in mig). Igår hade jag riktigt ont i knät och fick halta omkring men idag är det bättre. Det är löparknä så jag vet att det ger sig även om det gör väldigt ont när man väl får ont i det. Andreas har också ont i ett knä nu efteråt och igår kände vi oss båda lite bakis nästan.

Hur som helst så var det jättekul och vi vill göra det igen! Det var bra ordnat och naturen där uppe alltså. När man kommit upp på loppets högsta punkt. Så himla fint! Älskar härmed att springa trail, off road, i skogen, i lera, över stock och sten. Mkt tack vare mina fantastiska skor, Salomon speed-cross. Perfekta för ändamålet.

 

Tack till älskligen som ville göra det här med mig när jag fick den knasiga idén i vintras. Vi klarade det ju faktiskt. 21 km tillsammans upp, ner och över ett fjäll.