Vad härligt livet är!

Haha, varje gång jag har sådär megajävligt ont i magen så svär jag på att aldrig gnälla över nånting alls om det bara går över. Så var det igår. Försökte och försökte verkligen stanna på jobbet men till slut fick jag kasta in handduken och åka hem. Men men nu mår jag prima och har ridit Helge på morgonen. 

 

Dagens pass fick bli ett litet "uppfostringspass". Inte på något elakt sätt såklart utan som ett "nu vill jag att vi gör såhär och inget annat"-pass. 

Efter allt vi har gått igenom, eller efter allt Helge gått igenom och iom allt man måste ta hänsyn till när det gäller hans kropp och psyke så har jag alltid ridit väldigt "snällt"/mesigt what ever you wanna call it. FÖR lätta händer, för lite ben osv. Har han stretat emot har jag lättat med hans problem i tankarna. "Han orkar inte/kan inte" etc. Det har gjort att han, som redan har svårt att sätta muskler, har utvecklats ännu långsammare. 

Nu tänker jag annorlunda. Korta bitar med kvalité i varje steg, sen skrittpaus på lång tygel där vi stretchar halsen åt båda håll, kortar upp och jobbar duktigt igen sen vila. Han är ju såklart ovan med denna ridning och blir lite förvånad när han inte får som han vill och försöka då springa ifrån arbetet. Idag var han t ex jättefin i traven i början när han orkade, sen galopperade vi lite och sen trav igen. I den traven ville han bara krypa ur formen och dra iväg, för han blir trött. Helt ologiskt för en icke-hästmänniska men vi som rider förstår. Han måste jobba aktivt med bakbenen och bära sig, inte bara skjuta på och springa fort. 

 

Fick iaf ordning på honom tillslut och då var han mjuk som smör och travade jättefint hemåt. Han behöver verkligen det här. Han måste kämpa lite för att bli starkare och bygga muskler. Inte bara jamsa på som han själv tycker är bekvämt =) Vi gör små framsteg varje gång och han fattar ganska snabbt vad det är som gäller så snart kommer jag nog märka att han är starkare.

 

Jag jobbar mycket med att böja honom och flytta honom när vi skrittar. Pga hans shivering och hans skada i halskotpelaren (operationen ni vet) så flyttar han inte bakbenen över varandra i fritt tillstånd (under ryttare går det finfint) utan ställer dem intill, flyttar det ena, sen det andra intill, om ni fattar. Hur som helst vill jag att han sträcker ut musklerna i baken och ryggen och gör detta iaf under ryttare så det inte blir ännu mer onödiga spänningar.  Så skänkelvikning och öppnor är något jag gör mycket, gärna med ganska lång tygel och lite överböjd hals. En del saker jag gör med Helge är lite mot skolboken men det är för att det är det som funkar bäst för att göra honom mjuk och rörlig. Håller SÅ med Cornelia Rylén i det avseendet. Att det inte finns EN metod som funkar bäst på alla hästar utan man kan gå utanför ramarna och testa sig fram.