Redo. Typ.
Dräkten är prövad och frisyren planerad. Jag är redo men ändå inte. Har känt ett tryck över bröstet hela dagen och gick hem en halvtimme tidigare från jobbet. Jag vet hur jobbigt det kommer bli imorgon. Jag vet hur hopplöst och tröstlöst det kommer kännas. Jag vet hur ledsna alla kommer vara och jag vet att det inte finns något man kan göra där och då. Man får bara acceptera och låta sig vara ledsen. Länge om det är det som krävs. Man ska inte hålla sånt inom sig.
Det känns så konstigt och tomt.
Jag har inte fattat att mormor är borta än.
Min helg kommer bara bli lugn och fin med familj, hästar och hjälpa syster med hundarna.
Apropå hästarna så har Grande lösgalopperat och Helge skrittade jag ut genom byn med sällskap av A på vägen tillbaka.
Kommentarer
Trackback
