Egentligen vet jag inte hur jag ska tacka den här mannen. Mr John Walmsley från England. Eller Storbritanien som det väl heter. Det var ju han som opererade Helge back in the days, det var väl 2008 om jag inte minns fel.

 

För att vara en av VÄRLDENS absolut bästa veterinärer är han oerhört ödmjuk, trevlig och ger ett genuint uttryck. Att han verkligen VILL hjälpa till och att ens häst ska må bra. Det är en ära att ens ha träffat honom öht och jag har träffat honom fyra gånger samt fått hans telefonnr till hans dåvarande arbetsplats i England (http://liphookequinehospital.co.uk/) hans mail OCH hans HEM-TELEFONNR. Fattar ni hur hjälpsam han är när jag fick möjligheten att ringa hem till honom om jag undrade något om Helges rehabilitering. Det är banne mig stort av honom. Jag hade ju ingen att fråga i Sverige så han ville väl vara tillgänglig så Helges tillfrisknande skulle gå så bra som möjligt. 

Jag har mailat med honom flera år efter operationen och trots att han gått i pension nu och bara håller föreläsningar som jag förstått det (som bl a Nino i Borlänge gått på) så svarar han på mindre än en halv dag. Så himla proffsig och underbar människa. Även hans fru var jättetrevlig och frågade hur det var med min häst osv när jag fick träffa henne. Tänk att alla stenrika människor faktiskt inte är översittiga, överklass-snobbar. 

 

Här syns han från ett återbesök i Ultuna. Tror det var det andra efter operationen. Han är den långa, ståtliga farbrorn som syns precis i början. Eliana var med som medhjälpare och fick springa med Helge medan jag lyssnade på vad veterinärerna sa. På filmen kan man även se Helges implantat som sitter mellan två halskotor i halskotpelaren, c4 och c5 tror jag. Det är så längesen nu att jag ibland inte ens tänker på att det har hänt. 

Sen släpper jag honom i riktig hage första gången efter operationen plus en liten promenad i skogen som jag inte vet varför jag klippte in =P

 

 

 

Vilken resa vi gjort sedan dess alltså. Helge är troligen fortfarande den enda hästen i Sverige som genomgått den här operationen. 

När han var 3,5 år och han fick dommen wobbler/slinger trodde jag inte att han skulle leva till sin 4-årsdag ens. Nu är han 11 och trots alla skador genom åren så är hans liv ändå över förväntan och det har vi John att tacka för. Det är helt sjukt vad den här hästen har lärt mig saker. Vi har inte kommit långt i hans utbilding men frågan är väl om inte det han lärt mig är värt mer i det långa loppet.