Oj vad mina hästar var varandras motsatser att rida igår.

 

Grande red jag hemma på ängen bredvid ridbanan. Ängen är nyligen putsad och toppenbra att rida på, jämn och fin. Dessutom står mina cavalettisar där så man kan lägga in dem i arbetet. 

Vet inte om det var för att jag red tidigt på morgonen eller för att han inte blivit riden på några dagar men han var så himla stel i början. Får rida med ganska stora hjälper då. Var väldigt tydlig att  visa vart vi skulle och i vilket tempo. Han var inte framme för skänkeln alls först så jag fick stövla på rejält några gånger. Man behöver inte vara i toppkondis för att svara för skänkeln så det måste han göra. 

Travade i lite åttor, gjorde många övergångar och skuttade lite småhinder på volt i galopp men han blev inte riktigt lösgjord idag. Fick honom inte dit jag ville. Lydig blev han men inte mer. Vill inte sitta och nöta på en så pass gammal häst heller så när han svarade fint framåt och på förhållningar gav jag mig. Mitt eget fel att jag inte ridit på några dagar. Han är stor, gammal och behöver röras på hela tiden för att hålla sig i trim. Jag får helt enkelt ta att det blir sånna här pass då, även om det inte känns så kul att inte "bli klar". 

 

Helge åkte vi med till Orsa och red i ridhuset. Även om ängen är bra att rida på så slappnar han av som mest i ridhuset. 

Han var något stretig i början men var med mig relativt snabbt och började fråga efter vad vi skulle göra istället för att ha egna åsikter (vad hemskt det låter när man skriver det på det sättet, klart han får ha egna åsikter men i slutändan ska vi ändå göra som jag vill, så länge jag inte begär något galet förstås, vilket jag hoppas att jag aldrig gör). 

Traven kändes riktigt bra och jag kunde rida fram lite mer med bibehållen form. Det är lätt att rida för sakta på honom för det känns som om det går så fort med hans stora gång. Måste lära mig att rida FRAMÅT mer, mer än jag tror för på videon ser det inte alls stressigt eller trippigt ut. Han kommer inte riktigt till sin rätt när det går för sakta för där orkar han inte bära sig. Detta är något jag måste tänka på varje gång jag rider, även ute. 

 

Han blev trött igår, det kändes väldigt väl. Han tog minsta förhållning som övergång till skritt så jag fick pressa fram honom något varv till tills jag var nöjd. Man kommer ingen vart genom att sluta när hästen blir trött. Precis som när man själv tränar måste man pressa sig för att komma framåt. I vår situation är pressen väldigt låg men den finns ändå där. Längre fram hoppas jag kunna öka, vi får se hur det går.