Nu i sommar är det 10 år sedan jag köpte min Grande från Orsa ridklubb. Han var 12 år då och hade gått som ridskolehäst ganska länge, 5-6 år kanske. Han var ganska sur, lite träig att rida men väldigt snäll och pålitlig som ridskolehäst varför många vuxna nybörjare fick rida honom. När man lärt sig rida på riktigt kunde man få honom himla fin på marken och hoppa gjorde han riktigt bra. Jag tävlade honom i div II-laget i hoppning kommer jag ihåg och tränade hoppning varje vecka. 

 

Jag jobbade i Sälen över vintern och när jag kom hem jobbade jag några timmar om dagen i stallet på ridskolan. 

Red Grande en hel då, mest ut så han skulle få varation från ridhuset. Då märktes det vilken annan häst som gömde sig under det lite tjuriga skalet och jag tjatade på ridskolechefen tills jag fick köpa honom =) 

 

Han travade igenom besiktningen och så blev han min en dag i juni om jag inte minns fel. Den sommaren fick han gå på bete hos en vän hela sommaren och en bit in på hösten. Han har nog aldrig varit så fin att rida som då och jag såg på honom hur lycklig han var att komma bort från allt fläng som blir på en ridskola. 

 

På senhösten fick han en plats i privatstallet på ridklubben och i mars fick han flytta till Bonäs där han bor nu. 

Jag är glad att jag "räddade" honom från ridskolan och att jag kunnat ge honom ett så bra liv som möjligt. Grande är stor och tung och jag tror inte han hade klarat ridskolelivet så länge till. Springa runt, runt i ett ridhus och bli felriden (som just han ofta blev iom att han orkade bära alla och många var nybörjare) hade hans leder inte pallat. 

 

Han har haft två senskador som han hämtat sig helt från men annars varit ganska skadefri. Nu har han bronkit som märks av ibland men avhjälps bra med frisk luft, rörelse och Secreta pro och bovete-flingor vid behov. 

 

Grande har lärt mig otroligt mycket som ryttare och hästmänniska, och inte bara mig. Han har burit fram många ryttare genom åren i Orsa och man har alltid kunnat känna sig trygg på hans rygg. När allt annat än skit kan mn liksom bara sticka ut i skogen och bara vara. Han är en gentleman och gör allt du ber honom om, även om han ibland är livrädd. 

 

I vinter (ja, i vinter) fyller han 22 (hehe precis en vecka innan han räknas som 23) men än så länge är han fräsch och håller sig jättefin i hull och muskler. Han är Helges fasta punkt här i livet och finner sig i att bli runt-bossad av "brorsan". De är bästa vänner men visst kivas de emellanåt och ibland får Grande gå i egen hage om Helge blir FÖR intensiv. 

 

Han är hästen jag hoppat 130-banor på, han är den jag hoppat mitt höjdrekord 145 på, han är den som lärt mig rida byten och skolor och tillsammans med Helge har han lärt mig otroligt mycket om hästar. Hur de funkar, hur de kommunicerar, hur de rör sig, vad de mår bäst av ang foder, rörelse osv. 

 

Jag hoppas han finns med mig många år till <3