Maktlös.

En av mina närmaste, utom familjen, ligger i Uppsala med hjärnblödning och man vet inte ännu hur det kommer gå. Det är helt sjukt. Man fattar det liksom inte. Han är alldeles för ung, alldeles för frisk, alldeles för nära familjen för att det ska få hända. Jag tycker så synd om hans familj. Kan inte ens föreställa mig deras oro, ångest och rädsla. Det är konstigt hur livet kan vända på en sekund från "som vanligt" till katastrof. 
Man är så otroligt maktlös. Det går ju bara att vänta, och vänta. 
Jobbigt.
 
Om vi bortser från det en stund så gjorde jag högskoleprovet igår. Det var inte alls så jobbigt som jag trodde. Jag tyckte det var ganska kul faktiskt. Inte ens matten drog ner på upplevelsen, jag klarade den faktiskt helt okej.  
Har räknat ut vad jag fick för resultat och jag är MER än nöjd. Det känns riktigt, riktigt bra. Framförallt eftersom jag inte pluggat en sekund inför provet. Gör jag det till våren igen med lite plugg bakom så kanske det kan bli ett riktigt bra resultat. 
 
 
 
I fredags var jag ledig och var till ridhus och red bommar med Helge. Han var spänd och jag fick inte riktigt ut något av passet förrän precis på slutet, men vi måste åka iväg mer så han får vänja sig igen. 
Igår fick de såklart vila eftersom jag var borta på provet hela dagen. Idag ska båda ridas dock. Lite trist att det blåser så förbannat bara. 
 
Var hemma och umgicks med mamma och pappa plus mostrar igår. När något sånthär händer vill man gärna vara nära familjen och man får sig en tankeställare. I-landsproblemen man har försvinner direkt och man önskar bara det fanns något man kunde göra för att hjälpa. 
 
 Nu ska jag snart åka och ta tag i stalljobbet. Blir många lager kläder idag i det här vädret. 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0