Den finns!

Solen! Den har letat sig fram mellan molnen idag. HELT UNDERBART! Jag älskar att vara ute när det är sol, oavsett temperatur. Nu blev höst-batterierna lite uppladdade igen. 
 
Red ut Helge i skogen till en liten runda ganska nära hem där jag brukar intervalla hästarna ibland. Skrittar den ett par varv, travar ett par varv sen byter jag håll när jag galopperar och släpper på uppför en backe, galopperar i lite lätt nerförslut, sen lite svagt uppför och så backen igen. Tror hästarna tycker det är skönt att sträcka ut ibland. Red med lätt hand även när vi galopperade nedåt så han fick balansera sig själv och jag ställde bara lite åt båda hållen.
 
Håller med Cornelia Rylén när det gäller hjälper. Hon förespråkar lätthet både vad gäller hand och sits/skänkel. Jag gillar inte att man ger hästen ett (ofta för hårt) stöd i handen och sparka på tills den accepterar det utan det måste vara ett mellanting. Man kan inte bära runt hästen, den ska gå fram lätt och inte bli framtung. Stöd vill man såklart ha, men inte så hårt att man måste driva fram hästen dit hela tiden. Det behövde jag inte idag. Han kändes riktigt stark i kroppen och inte alls stretig så jag kunde bara hänga med. Kollade av riktigt kort galopp också och även den var bra. Han är lätt att reglera både framåt och förhållande. 
MEN (det finns alltid ett men hehe) så blev han såklart rädd för något (vet inte vad, ett lingon? En kvist med fel färg? Någon röst i huvudet?) och gick inte riktigt att få avslappnad efter det. Jag är nöjd ändå, han var himla fin fram tills dess och inte helt katastrofal på slutet heller.
 
 
 
Grande-gosen och jag igår. Snällaste hästen på planeten. Det är han det.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0