Jag gillar inte att ge upp, men idag fick jag lov att gå hem från jobbet. Har bitit ihop flera dagar, även förra veckan pga min hals och mina öron som verkar vara inflammerade eller något. Det gör iaf ONT och kombinerat med huvudvärk så var det lika bra att hissa vit flagg. Ligger i soffan under två filtar och har fortfarande jackan på mig. Tror jag har åkt på en såndär "mans-förkylning" när man blir extra ynklig och hjälplös. 

Har haft ont i öronen tre veckor snart och jag skulle vilja hoppa isvak och spränga en liten eucalypys/mint/annatsomärbraförhalsen-bomb i mina lungor för att friska upp hela öron, näsa, hals-systemet. Och blåsa skallen av mig förstås. Fast inte på riktigt. 

 

På tv:n är folk onormalt snygga och jag funderar på att börja med 5:2. Jag vill också vara snygg men har inte tid att träna (inte tillräckligt iaf). Har liksom ingen pt som står och gapar stämbanden av sig om man inte gör 1000 sit-ups på 1 minut. Har varit bortskämd med att vara smal (trådsmal stundtals) när jag var yngre men nu börjar min ohälsosamma chipskonsumtion sätta sina spår. Det syns förstås inte så väl för folk som inte ser mig i födelsekostymen men JAG ser´t. Det är ju det som spelar roll. Fast mest av allt vill jag lära mig äta mer hälsosamt överlag och bli av med mitt FÖRBANNADE sötsug. Det är som en drog för mig, på riktigt. Jag får abstinens och kan nästan göra vad som helst för att få mitt socker. Skulle behöva bli inlåst några veckor på avvänjning. Folk skulle dock få hålla sig på behörigt avstånd. Jag har humör när jag inte får som jag vill. Min kära mor och min syster är lika. Stackars pappa. =)

 

Nej, nu ska jag krypa ner under mina två täcken i sängen och försöka vakna piggare än jag är nu. Gärna med ingen huvudvärk, inga onda öron och en hals och bröstkorg som inte gör det tungt att andas. Bra då säger vi det. Tack.