Rida i regn.

När ska det sluta regna egentligen? Det gör mig inte så mycket till vardags men i hästlivet är det bara drygt med regn. Massa täcken som ska torka, lera, blöta hästar osv.
Helge stod och skakade idag när han stått ute i regnet. Han hade täcke och det var inte blött igenom men han blir ändå väldigt spänd och fryser. Bytte täcke och la på honom det nya Amigot med hals och 200g foder (lite överdrivet men det fanns inte så mycket torra täcken kvar i stallet efter tre dagars konstans regn) och släppte honom i gräshagen vilket resulterade i nöjd häst. Jäkla regn! Apropå det så köpte jag ett Rambo duo till hästarna igår. Det ska väl iaf stå emot regnet ordentligt kan man tycka. 
 
Red Helge en sväng i skogen idag och hade lämnat sporrar och spö hemma. Hade hoppsadeln eftersom det regnade så. Dressyrsadeln är gjord av socker och smälter om det regnar på den ;) 
Idag var Helge superfin och jag red riktigt bra. Gjorde som jag skrev i min planering; att trava utan avbrott. Med det menar jag att erbjuda ett stöd på båda tyglarna, rida fram till bettet, att han accepterar det och travar på taktmässigt utan stret och krångel. Alltså att jag ska slippa sakta av och "börja om", utan bara driva fram honom till min hand. Det gick bra! Jag ska fortsätta rida utan sporrar för när jag har sporrar blir han så fladdrig. Som en spratteldocka som slingrar sig och vill springa iväg. Han är väldigt känslig. Får nog införskaffa ett par väldigt korta ponnysporrar för framöver kommer det behövas, när jag vill börja samla honom. Typ ett par Jin el liknande. 
 
Den där känslan man har när han är såhär att rida är underbar. Han tar ett mjukt stöd på bettet, slappnar av i nacken och jag kan driva honom till arbete med rygg och bakben på ett bra sätt, utan stress och krångel. Himla kul att rida då. Jag måste bara lära mig att använda benen mer när han krånglar, att det ska sitta i ryggmärgen. Driva honom framåt och bara vara stilla med handen. MER BEN! Jag har en tendens att bli passiv och bara vänta och det ger ju ingenting. Nu är semestern slut för oss. Bara bra ridning tolereras. Skärpning! 
 
Är glad att jag gav mig ut i regnet med fokus på att göra ett riktigt bra pass. Dessutom red jag förbi "spökhuset" i skogen utan att Helge ens vände dit ett öra. Ja, jag säger då det. Man blir inte klok på dessa djur.
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0