Nu, 12 timmar senare börjar jag bli människa. Har genomlidit en av de värsta dagarna i mitt liv, sett till hur jag mått fysiskt. Fick migrän på jobbet, hann bara jobba en timme innan pappa fick hämta mig. Försökte ignorera det först och "tänka bort det" (som om det nånsin funkat för någon?) men det var förstås lönlöst. 

Vi stannade till hemma och hämtade min nära-döden-upplevelse-medicin (man får jobbigt att andas osv när man tagit den, men i jämförelse med dagens plågor hade jag mer än gärna tuggat i mig hela kartan, nu med facit i hand) och så lämnade han av mig hemma hos dom så mamma kunde ta hand om mig. Var för feg för att ta super-medicinen (det är liksom jobbigt nog att ha ett huvud som vill sprängas och ett illamående som om man käkat rå kyckling som legat framme i en månad i typ....Sudan eller något annat varmt land, man slipper gärna ha svårt att andas och ev få panikängest också) utan tog två alvedon istället och trodde det skulle räcka. Kanske mitt sämsta val jag gjort i livet. Nånsin. 

Somnade en stund, vaknade och hann precis lyfta Åhléns-påsen som jag rutinerat förberett bredvid sängen till munnen innan magen vände ut och in på sig själv med sånna intervall att jag knappt hann andas. Jag är livrädd för att kräkas för övrigt men efter en sånhär dag så är man alltid lite mindre rädd. Det går så fort att man ändå inte hinner tänka. Min mage har krampat så hårt att jag nästan har träningsvärk. Bra för beach 2014, spytt och tränat magen samtidigt hehe. 

 

Det började åska rejält och jag fick tvinga iväg mig själv och mamma för att ta in hästarna. Det gick inte fort kan jag säga, och jag trodde helt allvarligt att jag fått en hjärnblödning där ett tag för jag mådde så otroligt dåligt och konstigt. Men jag berättade för mig själv var jag hette, hur gammal jag var och så log jag, för man ska tydligen inte kunna det om man fått en hjärnblödning på riktigt. 

 

Lyckades efter många om och men få i mig tre tabletter till som mamma krossat åt mig (det är dumt att inte kunna svälja tabletter times like these) och nu börjar jag känna mig bättre, efter tolv timmar. Det satt i sjukt länge den här gången och jag har ALDRIG mått så dåligt i hela mitt liv. Jag tar en magsjuka vilken dag som helst i utbyte mot detta. Tänk de som har migrän oftare. STACKARS DOM! Fy fan vad synd det är om dom. Jag hade för två veckor sen sist och det är väldigt tätt mot vad jag brukar. Det kanske är dags (igen) att ta tag i livet, sluta stressa, äta ordentligt och ta hand om sig själv lite. Orkar inte må såhär dåligt oftare än några gånger per år, då lämnar jag nog hellre jordelivet och vaktar er andra från ett rosa moln med Lufsen, Herman, morfar och farmor. 

 

Nu ska jag försöka få något i mig för första gången idag. Salt. Bara bacon och salt. Får alltid extremt sug efter salt efter migrän. Av någon anledning. 

 

Det blev ingen ridning idag. Hade aldrig klarat det.Så hästarna vilar så ska nog jag och Martina ut på lördag istället.

 

Hej svejs! Må du aldrig behöva utstå det här helvetet som migrän är.