Igår åkte jag till Herr A i Hälsinglandet efter att jag fixat stall och gått med Helge.  Och det var inte så smärtfritt som det låter. Grande hade intervall-träning med sig själv i hagen samtidigt så det var svårt för häst-napalm-korsningen Helge att hålla sig på 4 fötter. Vilket ju kan vara en bra idé när man fått hovlederna sprutade med x-antal tusen av mattes pengar. Och för att man inte ska härja när man blivit behandlad, såklart. Synd att hästar aldrig tenderar att förstå vad som är bäst för dem.

Hur som så lugnade sig sprintmästaren i hagen när Grå kom tillbaka, de fick hö och ordningen var återställd. Herregud, gå 50 meter bort från hagen på det där viset är INTE okej! Det begriper väl vilken normal matte som helst. Den här matten tyckte det var bra att brun häst motionerade sig själv så slapp hon. Det finns dessutom lite överflödig mage att springa bort (det gör det visserligen på matte också men jag ska börja träna, sen).

 

Lånade pappas svarta lilla Ford som snabbt tog mig till grannlänet utan att dra 2,5 tank som min bil troligen skulle gjort. Den är lite rappare än min också, min är gjord för att dra tungt och se tuff ut (på jobbet kallar de den "Gubb-bilen"?! Va fan liksom). 

Lyssnade på dam-stafetten på vägen dit och sprang med andan i halsen in i huset när jag kom fram och såg galningen Kalla gå i mål. Först dessutom. Alltså, var får hon alla krafter ifrån? En annan tycker det är jobbigt att sträcka sig till fjärrkontrollen och byta kanal. Jag hade nog lika hög puls som damen i fråga när hon gick i mål. S.J.U.K.T nervöst! Älskar OS. Hatar OS. Älskar vintersport och att det går så bra för Sverige, iaf inom längd. Hatar det för att Ryssland är ett skitland och Putin är störd (hoppas ingen rysk spion kommer och hytter med näven nu) (ja, jag tror ryska spioner läser min blogg). 

 

Annars har vi tagit det lugnt, ätit god mat och så. Gillar lugnet och att man verkligen kan VILA när man är där. Vaknade låååångt innan klockan i morse dock men låg kvar länge och fipplade på telefonen tills BF vaknade ur sin dvala. 

Tittade på mer stafett idag. Lite mindre nervöst den här gången. Dock så stöp ju Nelson en sväng men det var väl bara för att göra det hela spännande. De vann ju med lite marginal om man säger så. Det har varit kul att vara svensk i helgen! Två OS-guld och Norge var inte ens i närheten. Mkt viktigt såklart. Northug är väl ute på vilovägar i spåret än förstår jag. 

 

Brände iväg hemåt när guldet var ett faktum och sjöng väldigt dåligt i bilen hela vägen. 

Lyckades tatta till mig lite lunch hos mamma och pappa, mockade och grejade stallet, gick med Helge som var betydligt lugnare idag. Grande hade väl träningsvärk från gårdagens träningspass så han stod mest still. Däremot fick han springa duktigt med mig på ryggen lite senare då jag red ut en sväng. 

Kom och galopperade i godan ro när ett helt gäng kor helt plötsligt stod i samma hage som de stått i i flera år. Det var dock mörkt nu och korna stod nära vägen. Hann PRECIS sakta av till skritt innan Grande märkte dem och gjorde en lätt liten tok-tvärvändning och var på väg hemåt på alla cylindrar. Vi balanstravade fint förbi kossera ändå och kunde fortsätta vår färd, åt rätt håll och med mig fortfarande på ryggen. Och så levde vi lyckliga i alla våra dar.

 

Nu vet ni exakt allt som hänt denna fantastiska helg. Har ni antecknat allt? Man vet aldrig när jag dyker upp och har läxförhör om The fabulous life of Supersus. 

 

Ligger i soffan och ska så göra tills det är läggdags, vilket är snart då min klocka ringer mitt i natten på morgonskiftet.