Åkt i backen. Ofrivilligt avlägsnat mig från hästryggen. Ramlat av, helt enkelt.

Har känt mig så himla orkeslös och trött den senaste månaden så jag hade ingen större lust att gå med hästarna utan tänkte rida en och ha en som handhäst istället. Tog med ett träns och longerlinan ner till hagen och tänkte att det var säkrast att rida Grande eftersom det skulle bli barbacka (om jag bara visste hur fel jag hade haha). Tog mig upp utan större problem men märkte direkt att Helge var laddad till tusen för att busa med Grande. Fick liksom rida med en hand och hålla undan Helge med andra. Helge blev bara mer och mer dryg och började bita Grande i halsen. Till slut blev Grande förbannad och kastade sig till vänster och drog iväg, Helge kastade sig till höger och jag drog i backen mittemellan. Såg mitt liv passera i revy medan jag föll mot marken med tyglar, longerlina och hästar omvartannat.

Nej, det gjorde jag inte men jag hoppades att jag inte skulle landa på, och fördärva min snyggaste kroppsdel, men det gjorde jag givetvis.

Helge höll jag fortfarande i när jag reste mig och Grande stod helt still och undrade vad fan jag höll på med.

 

Hade inte så ont i början så jag fortsatte min tur till fots (med en lika bråkig Helge) innan vi var klara och gick in precis innan det blivit kolmörkt ute. 

NU däremot börjar min högra rumpa göra sig påmind om att jag faktiskt landade från 1,75 meter ner på isig mark PÅ nämnd kroppsdel och att det faktiskt gör ONT!  Och värre blir det väl förstår jag. Lite hästliniment efter en varm dusch ska väl göra susen kan jag tro.

Morgondagen får utvisa om jag slog mig på riktigt eller jag bara blev lite mörbultad. Slog inte i huvudet iaf. 

 

 

Har bara ramlat av Grande 3 ggr på 9,5 år så det är ganska bra gjort ändå tycker jag =) Dagens avsittning får nog nästan hamna på Helges lott dock =P

 

Nu blir det inget mer handhäst för Helges del. Han får bli riden MED SADEL och Grande gå bredvid isf, det brukar gå finfint.

 

En busunge och en gentleman.