Nu var det ett tag sen, men det har inte hänt så mycket.

Jag har varit sjuk hela veckan. Jobbade bara halva måndagen och i fredags. Maria Franson har varit snäll och tränat Helge för jag har ju inte orkat. Hon red även honom för Annica i torsdags. Båda var sjöblöta när de var klara men det såg bra ut =) 

I fredags var jag och tittade när min kusin och hennes kör hade show (jättebra!) och efter den hämtade vi Andreas på tåget.

 

I lördags var det dags för tävling i Gagnef. Sista omgången med div III-laget. Jag hade väl inte världens bästa uppladdning kanske eftersom jag inte ridit på hela veckan och dessutom fortfarande var (är) sjuk men det var bara att göra det bästa av det så fick det bli som det blev. Och ja....det blev inga höga poäng på tävlingsbanan direkt, med all rätt.

 

Eftersom att Helge är en lättstressad häst som har lite för mkt innanför pannbenet ibland så tror ju jag att han behöver lång framridning för att komma till ro och avslappning. Grejen är den att det bara behövs HEMMA där han vet hur det brukar se ut. På andra tävlingsplatser vet han inte hur det brukar vara, och blir därför inte rädd för "nya" saker och finner sig ganska snabbt i vad som finns omkring och bryr sig inte nämnvärt. Därav behövs ingen lång framridning, vet jag nu. Det tänkte jag inte på igår. Hoppade upp ca 50 min innan min start, skrittade länge på tygeln, flyttade mkt lösgörande osv. Lika i trav och jag fick honom väldigt fin i bra högre form utan att vara lång. Det kändes jättebra! Galopperade, även där i högre, kortare form, tränade på den ökade galoppen på diagonalen men det borde jag inte ha gjort för han slog om ganska mycket och under tiden jag ville få till en bra så blev han trött. Jag skulle bara struntat i det helt. Man kan inte träna sig till nånting bra när man redan är på tävlingsplatsen. Små lydnadsgrejer går ju, och få dem eftergivna osv men inte träna på saker som ibland inte ens sitter hemma. Dumt. Han fick iaf skritta ca tio min innan det var vår tur men det var för sent att försöka samla upp någon energi igen. Han var tvärslut! Fick inte fram honom nånting. Jag törs knappt använda skänklarna på banan av rädsla att han skulle gå emot dem, vilket han gjorde. Han gör det ALDRIG när han inte är jäääättetrött så han var verkligen helt slut när vi gick in på banan, väldigt klantigt av mig =/ 

Han är inte framme för skänkeln alls och blir förbannad så fort jag lägger till sporren, eller skänkeln överhuvudtaget. 

 

Största orsaken till att han blev så trött är att jag nu klarar att rida honom i en högre, kortare form men han inte är tillräckligt stark att orka gå i den formen så länge som jag red i den igår. Skulle sparat det till banan men det är ju lätt att vara efterklok. Sen var det väldigt varmt igår vilket också tog ut sin rätt, plus ganska hårda träningar onsdag, torsdag och kanske lite tärningsvärk på det. 

 

Jag lägger ut filmen ändå så får ni se mina missar och hur trött han verkligen är. Svansen går och han står emot hela tiden (kanske inte syns lika mkt som det kändes). Från att ha suttit upp bra, händerna framför mig, bra tempo på en häst i bra form till att allt rasade när det verkligen gällde. Tråkigt, men jag tar med mig känslan från framridningen för den var bättre än nånsin!