Äntligen fick jag ut i skogen och rida idag! Solsken, vindstilla, fågelkvitter och så där skön luft som det är efter att det har regnat. 

Gjorde mycket övergångar där jag red honom kort, kort innan avsaktningen och fram i nya gångarten. Han var som jag trodde ganska stark men lugnade sig och lyssnade bättre ju längre vi höll på. Red ca en timme och han kändes väldigt mjuk och avslappnad när jag travade av.

 

En "rolig" grej som hände var att vi hörde ett brak i skogen och såg något brunt försvinna i ögonvrån. Självklart tänkte jag björn först men det är nog ganska osannolikt, rådjur, älg eller tom någon orienterare känns mer troligt. Tog ändå en omväg. Jag har faktiskt sett i en björn live förut, i det fria alltså. Skräckblandad förtjusning.