Nya tag.

Hmm...förra inlägget var väl kanske inte varken moget eller välskrivet, vilket annars är mitt signum, hehe.
 
Det gick så sjuuukt dåligt att rida i måndags. Red ut Helge med Emelie och Curry och Helge tog inte mina förhållningar överhuvudtaget. Fick sätta honom på arslet flera ggr utan resultat. Han ville bara ikapp och förbi de andra och hade inte alls tid med mig vilket gjorde mig förbannad och han blev ännu värre och spändare. Vill bara glömma den ridturen och börja om från början. Blir så fruktansvärt arg på mig själv när jag inte behåller lugnet och tålamodet, jag brukar göra det men inte den här gången. 
Red honom själv igår och det gick jättebra iaf.
Vet inte hur jag ska lösa att han inte lyssnar. Skarpare bett är inget alternativ. En stressad häst som känner att den inte kan komma ifrån bettet gör knappast saken bättre. Ska rida lite själv ett tag för då är han jättelydig och fin, sen kanske jag inte kan rida samlad galopp bakom någon utan låta honom gå i lite högre tempo bredvid den andre, eller åtminstone låta honom galoppera på lite i början.

Det var det. Nu till något viktigare.
 
När jag kom till stallet imorse hörde jag ett konstigt ljud. Typ som när en T-rex smyger sig upp bakom någon i en film ni vet? Det var Grande och han andades jättetungt och riktigt rosslade =( Tog på honom grimman och tog ut honom i friska luften och gick lite medan jag ringde veterinären. Jag har varit med om väldigt många hästsjukdommar och åkommor och kan lösa mkt själv men andningen är inget jag vågar vänta med. Fick i honom lite vatten med en spruta och tempade honom. 37,6, ungefär det han brukar ha.
Veterinären kom och lyssnade på hjärta och lungor vilka lät bra. Jag berättade om hans allergi från förra veckan och han trodde det kunde ha ett samband. Han fick en kortison-spruta och efter någon timme hade det släppt och han lät som vanligt igen. Trodde ett tag att det var foderstrupsförstoppning men han varken hostar eller dregglar så det låter osannolikt, han sväljer även sitt hö utan problem.
Jag kommer ta bort allt i hans kost och bara ge honom hö i hönät så han inte pillar så mkt i spånet ifall det är det han får i sig.
 
Blev verkligen rädd idag =( Grande är ändå 20 år och kommer tyvärr inte leva för evigt och det kändes som en försmak att jag kommer förlora honom inom några år....
Jag hoppas verkligen han slipper den här allergin och får må bra nu. Han är värd det bästa. Han är alltid snäll, gör alltid det man ber honom om och är den tryggaste hästen jag suttit på. Jag har aldrig varit rädd när jag ridit honom. Jag har ramlat av honom 2 ggr på snart 8 år och både gångerna på samma ridtur. Vi mötte en joggare som sprang rätt ut från ett buskage och andra gången gick vi omkull.
 
Ska snart tillbaka till stallet för att titta till honom en gång till innan jobbet sen blir han kollad av Lena och tjejerna ikväll.
 
Älsklingen <3
 


Kommentarer
Maria

Såna där snälla, schyssta grabbar växer inte på träd :) Hoppas han har många fina år kvar!
Svårt att rida med sällskap tycker jag, jag rider alltid ensam när jag vill jobba dressyr och när jag rider med sällskap kör jag friskare tempo med allroundsadel på - annars brukar hon bara bli tjurig:). Kramiz

2013-02-27 @ 15:44:03
URL: http://lillymia.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0