När jag red idag var jag och Helge oense mer än vi var överens.

 

Han har ju mer eller mindre haft "semester" större delen av sitt liv. Han har genomgått en svår operation med väldigt lång konvalicens och har satt igång långsamt och lätt. Mycket rakt fram i skogen med lite klättring och lättare dressyrjobb i lång och låg form, allt för att stärka upp hans kropp från början och för att bli så hållbar som möjligt.

 

Nu har vi kommit så pass långt att jag kan börja ställa högre krav på honom. Kortare gångarter, lite samling osv och han förstår inte alls varför han ska jobba och ta i när han inte behövt det förut? Han blir förbannad på mig och säger ifrån genom att sparka bakut, H.Ö.G.T! Det är bara när han blivit trött och när det är jobbigt han gör det så han gör det inte pga smärta någonstans.

 

Idag var det fokus på avbrott från galopp. Sen trav, flytta undan lite, ny fattning och börja om från början. Allt i ett öppna-tänk= jobbigt. Curry och Emelie var med och när de galopperar före och Helge måste vänta på min fattning och det jobb jag vill göra så blir han så frustrerad! Det är sällan han kickar när jag rider själv men jag tycker han ska lära sig att andra hästar kan galoppera framför utan att han MÅSTE göra det också. Det är väl fullblodsnerven som drar =) Han hoppar rakt upp, ner med huvudet och drar fram mig sen firar han av en rejäl bakutspark rätt upp och jag landar på halsen, i bästa fall.

 

Han var iaf väldigt fin mellan bakutsparkarna och jobbade riktigt bra i kort galopp. Avbrotten var både bra och dåliga men mest bra faktiskt. Några gånger drog han mig ur balans men fler och fler blir bra och han orkar korta sig rejält nu.

Det var en rolig ridtur trots hans påhitt och ibland måste man jobba igenom dessa saker, så är det bara. Med livet som insats ;)