Funderar ibland på det här med hjälptyglar och skarpa bett. Jag själv använder inspänning när jag tömkör, detta för att kunna få ett bra stöd på yttersidan vilket kan vara svårt med hjälp av bara tömmen.

Jag har ett kimblewick-bett som jag använder absolut mest 4 ggr år och det är om jag har väldigt ont i mina armbågar. Då gör det ont att bara hålla i tygeln och stänga händerna så en ev stark häst är inte att föredra då.

 

Är mina hästar starka gör jag en miljon övergångar och halter, volter, flyttar dem sidvärts, ställer dem osv. Ett skarpt bett är bara en kortsiktig lösning och jag kämpar hellre med att få mina hästar lydiga och välridna än att bara betsla upp, det är ju ingen utmaning. En stark häst är oftast inte lösgjord ordentligt och det är då där problemet sitter, det löser man inte med ett skarpt bett.

 

En graman har jag, dock använder jag även den väldigt sällan. Jag hade den på Helge när jag och galopperade ute i skogen efter hans igångsättning då han BARA ville springa. Då kunde han skjuta ut huvudet rakt fram och bita tag i bettet sen bara dra. Gramanen gjorde att han inte kunde skjuta ut huvudet men det var också det enda den gjorde. Annars hängde den bara och dinglade. Används inte på nån av mina hästar nu för även den är en tillfällig lösning. På Helge funkade den så att "okej, jag kan inte dra ut huvudet och sticka, då gör jag inte det", vi pratar om två ggr sen hade han lärt sig. Sen fick jag såklart kämpa vidare med detta så det inte skulle komma tillbaka med det utan hjälptyglar och skarpa bett.

 

Att dra på en stressad häst hjälptyglar och skarpa bett kommer förmodligen bara att göra att den blir värre. Den känner att det inte kan komma undan osv. Sen är det inte säkert att det funkar första gången man provar ett annat bett, kanske inte andra eller tredje heller men man kan iaf ge det en chans. En del hästar funkar det kanske inte alls på men många skulle må bättre med ett vanligt tränsbett, inga hjälptyglar och annan ridning. Tömkör man dessa stresshästar brukar de vara lugnare och man behöver ju inte vara någon Nobelpristagare för att förstå varför.