Jag är en djurvän av rang. Senast idag gjorde jag en hjälpinsats för ett djur i nöd. Det var en silverfisk i handfatet på jobbet som inte kunde ta sig upp. Han (jag är övertygad om att det var en han) sprang allt han orkade för att komma upp men gled bara tillbaka hela tiden. Som den hjälte jag är så la jag en lång pappersbit i handfatet som en stege upp till kanten som han kunde klättra upp på. När jag kom tillbaka lite senare hade han gjort det också. Dagens goda gärning!

Hehe. Skämt åsido (historien ovan är dock sann) så fullständigt HATAR jag när folk behandlar djur illa. Som den här Parken Zoo-grejen. Jag blir så arg så det finns inte ord. Har inte ens sett dokumentären för jag vet hur illa berörd jag blir. Jag blir illa berörd även när folk behandlar djur "lite" dåligt också. Som folk som sliter i sina hundars koppel, rycker och drar sina hästar i munnen samtidigt som de sparkar skänklarna i sidan på dem. Vad får man ut av det? Man får ett djur som kopplar ihop situationen med ännu mer rädsla, obehag, smärta, osäkerhet osv. Grattis.

 

Tråkigt att inte alla djurägare fattar det bara.

 

 

 

Förutom jobb så har jag hämtat upp A på tåget, köpt pizza och fixat stall idag. Hästarna får som sagt vila och med väder-facit i hand var det en bra idé. Spöregn.