Mina hästar är som mina barn. De betyder så galet mycket för mig och jag oroar mig för dem, typ jämt (hur f-n ska man inte bli om man blir mamma?).
Det här man hört om att den varma hösten vi har skördar många fler hästliv än "vanligt" gör givetsvis att man oroar sig ännu mer. Vågar man ens ge hästarna sitt hö fast det luktar gott, inte dammar och är fräscht? Jag gillar´t inte.

Jag har iaf gjort det jag kan för att hästarna ska må bra i höst, långt innan det här beskedet kom.

*De äter sitt hö ur en pall i hagen.
*De har alltid fri tillgång på vatten, ute som inne.
*De får olja i maten.
*De får dricka lite betforvatten när de kommer in från hagen för att få i sig vätska innan de får kraftfodret.
*Jag försöker hålla dem mätta i hagen så de inte äter massa annat skit från marken.

Funderar även på att börja ge linfrö.

Imorgon så är det jag som ska kratta upp allt gammalt hö i hagen och slänga. Det hamnar hö utanför den där pallen ändå, konstigt nog. Hästaskrällen =)


Idag har jag jobbat, som vanligt (inventerat, fantastiskt kul...). Fixat stallet (luktat frenetiskt på höet), som vanligt och sedan ätit lite jättegod tacopaj hos mamma och pappa, önskar att det också vore som vanligt =). Lyx var det iaf! När jag kom hem hade älsklingen också lagat mat. Dubbel-lyx! Får nästan klämma i mig lite sånt också, för husfridens skull.

Kanske, kanske, kanske har jag med hjälp av icke-sjukdoms-igenkännar-folk (varken läkare eller sjuksköterskor) kommit en bit på vägen med vad det är för fel på mig. Haft ont i bäckenet sen mitten av juli nu och det börjar bli tröttsamt. En läkare ska ringa mig på måndag så får vi se vad vi kommer fram till. Jag har inte sprungit ett steg knappt sen i somras liksom. Och det är den ENDA anledningen till att jag inte är ute och springer en mil varje dag.
=)

I helgen är det mest inplanerat fix i stallet, promenad med Helge, städning av bil och så IKEA på söndag! Weeiii!
Fast det enda vi ska ha är ett skrivbord och typ juleljus. Men det där vet man ju hur det är. På IKEA kan man inte bara köpa det man MÅSTE ha, man köper en massa "billiga" saker också som tillslut blivit mycket, mycket dyrare än man tänkt från början. Det är så det går till. Han är smart den där Kamprad. Kanske man borde ringa honom och få ett bli-stenrik-tips. Sånna behöver jag. Tas gärna emot om ni har något till övers.

Nu ska jag fortsätta sukta över ridstövlar på nätet som jag gjort varje kväll ett tag nu. Ett par Cavallo eller Petrie hade väl varit drömmen men jag tror nog att det är större chans att ekonimin tillåter ett par begagnade i konstläder från 70-talet just nu.



Ja tack.