Kan inte beskriva hur less jag är på folk som lovar och lovar dyrt och heligt så står man där lika besviken gång på gång. Jag pratar om de som sagt att de vill bli medryttare till min underbart snälla gentleman. När de provridit älskar de honom och vill rida och ta hand om honom minst 3 dagar i veckan. Sen rinner det ut i sanden utan ett ord! Hur tänker vuxna människor som gör så? Blir så jäkla förbannad.. Jag hinner inte rida honom lika ofta som jag skulle vilja så en medryttare med något innanför pannbenet skulle jag gärna hitta men det verkar helt omöjligt. Tror jag ger upp nu. Har gett 7 st (!) chansen och alla utom en har slutat (knappt ens börjat) utan att ens säga något. Det är väl bara att inse att en del inte har mer vett än så och skita i det.