Forts. Han klarade boxvilan bra förutom kolik 5-6 gånger. Det var nog jag som tyckte det var jobbigast. Jag var orolig dygnet runt och var så mycket jag kunde i stallet, ibland på natten, för att se att han mådde bra. Tiden gick och efter 10 månader fick jag börja Tömköra. Efter ytterligare en månad fick jag rida igen! Vilken känsla! Gissa om jag var överlycklig :) Vi skrittade bara i två månader sen sattes han igång mer och mer men väldigt sakta. Nu 2.5 år senare hoppar han 90 banor och blir finare och finare i dressyren. Det hade jag aldrig trott... Jag är så glad att jag lät honom bli opererad. Trots att det kostat nära ett sexsiffrigt belopp med operation plus omkostnader, utan hjälp av försäkringsbolaget (det är en annan historia) och trots att det varit så sjukt jobbigt för oss båda så ångrar jag inte en sekund! Helge är värd det, han är en helt underbar häst. Jag vill tacka John Walmsley, Chris Johnston, Tamas Toth och en hel drös fler veterinärer samt min familj, framförallt pappa. Han var den enda som trodde på det här och tyckte jag gjorde rätt. Utan dessa människor hade inte Helge levt idag. Men det gör han och jag kan inte beskriva hur glad jag är för det..