Forts från förra inlägget. I hoppningen är det Marie-Louise Clarquist som hjälper mig. Hon har hoppat honom 6-7 ggr nu och de är så duktiga. De har hoppat bana på 90 och 5.5a på samma höjd. Han är väldigt hinderklok, inte rädd för nånting och inte tittig överhuvudtaget. Lite grön är han ju förstås. Vet inte riktigt när han ska gå av och lite så men han lär sig mer och mer för varje gång och får mer rutin. Kul är även att ML tycker han blir trevligare att rida efter varje gång, ett bevis på att jag gör nånting rätt hemma. Jag valde Marie-Louise att hoppa honom för att hon är van att rida och hoppa unghästar, hon är mjuk och följsam i sin ridning och väldigt okomplicerad. Hon låter Helge tänka efter och fixa själv vilket jag tycker är bra. En del har frågat varför jag inte hoppar honom själv och det är för att jag blivit så pass ringrostig att jag blir för osäker på avstånd och börjar "ratta" och krångla och det är inte ultimat för en unghäst. Därför är det så bra att jag kan nyttja ML som gör det jättebra! Markarbetet rider jag själv och börjar skutta så smått när jag känner mig säker att bara låta honom rulla på. Vi tar en bit i taget. Det vore korkat att hoppa en unghäst själv när man känner sig osäker, det anser jag iaf. Det vore även korkat att inte ta chansen att få sån bra hjälp med sin häst när den erbjuds, och dessutom helt gratis. Jag är glad att dessa ryttare vill rida min häst och jag tror att de är glada över att få rida honom också. Hoppas de båda vill fortsätta. Varför sluta med ett vinnande koncept? ;P