Jag och Sara hade en härlig tur med hästarna igår. Solen sken och det var friskt i luften. Ser ut att bli samma väder idag. Var och kollade på bil igår också och blev riktigt sugen. Lite osäker än men det lutar åt köp. Får se, ska klara av veterinärbesöket idag först. Håll en tumme!

Helge var nästan lika spänd igår som i förrgår när jag red. Har dragit ner maten åt honom men han blir ändå väldigt laddad av att ta det så lugnt som han gör nu inför veterinärbesöket på tisdag. Ska snart åka till stallet. Har haft en skön sovmorgon men bara längtar ut! Det är klarblå himmel och lite kyligt. Lovely! Blir en tur runt byn idag. Andreas och Grande följer också med. Mys.

Jag gillar den här tiden på året. Frisk luft, lite kyligt på morgonen, man kan börja tända mysiga ljus och det är helt klart bästa årstiden att rida på! Dock var det lite trist att skrapa rutorna innan jobbet ", Ska rida Helge idag. Det blir bara skritt utan krav, bara att han ska få röra sig. Grande får följa som handhäst :) Efter stallet ska vi till gymmet och köra lite. Det var alldeles för längesen.

Gissa vart jag ska?

Haha, hur vi såg ut i lördags! Och stackars Andreas går med hockeyfrillan än :) Är riktigt seg efter en tuff helg. Känns att man inte sovit tillräckligt men får ta igen det nästa helg. Ska faktiskt på mitt första "riktiga" fotojobb i helgen. Ett bröllop. Det blir kul! Nu slutar jag och ska snart ut och rida med Sara.

Igår blev det en halvtimme skritt för Helge på gräs. Jag är väldigt noga med att variera underlaget för hästarna. Att bara rida i den ibland djupa sanden uppe i skogen skulle slita på senorna så jag rider på gräs, grus och asfalt också, även om vi har otroligt fina ridvägar i skogen. Idag blir det dock ridhus och markarbete.

Törstig Lurv :) Han är så rolig. Även om man ger honom rent vatten i en ren skål så ska han dricka ur kranen. Godare vatten där tydligen :) Nu slutar jag jobba, ska hem och äta lite sen stall sen träna, träna, träna! Full rulle hela dagen men det gillas. Får se vad hästarna får göra idag. Kanske går 45 min med Helge bara. Blev ju rätt tufft igår och även i förrgår. Det visar sig, ingen vila idag iaf.

Idag är det dags att börja bygga sista hagen för i år. Tråkigt att börja ge dem hö nu men egentligen så har de gått på bara gräs ganska länge in på sensommaren. Fint att spara på hö så länge det går. Förutom bygga hage ska jag nog duscha och schamponera Helge. Det var ett tag sen och hans svans börjar se lite dassig ut. Han har vila idag och en medryttare ska rida Grande. Imorn ska Jessica rida dressyr på Helge och så ska jag nog försöka klämma in ett markarbetspass i veckan också. Det är så grymt kul att rida markarbete! Det blir vila måndag och söndag för Helge den här veckan för på söndag ska jag nog till Säter och titta på hopptävlingar och hjälpa ML. Ska på 30årsfest dagen innan så kommer nog vara rätt mör på söndag kväll. Hela veckan har jag fullt upp så jag nästan längtar tills den är slut :)

På 9 av 10 bilder jag tar på helge så blundar han. Var i orsa och miljötränade idag. Red runt travbanan och lite på ridbanan. Han var inte alls lika spänd idag som sist och blev avslappnad och fin på slutet. Jättekul att rida lite dressyr idag, även om mina armbågar typ sa upp sig. Efter det lekte jag med tjejerna lite och nu ska jag sova och hoppas att nån köpt nya armar och monterat på tills jag vaknar.

Jag hade varit avundsjuk på mig själv om Helge inte var min häst :) Han är så förbannat snygg!

Fick ett önskemål av Jessica att skriva om hans historia så här kommer lite om det. Lägger in bilder sen när jag har tillgång till dator. Började ju skriva på ett utkast om Helge förut och han riktigt långt, sen försvann det :( Iaf så köpte jag Helge när han var 3. Jag skulle egentligen inte ha en till häst men när jag såg annonsbilden så var det honom eller ingen. Vi åkte 70 mil enkel resa till Laholm för att titta på honom. Stannade dock och sov i Göteborg först. När vi kom fram till anläggningen och fick se honom var det väl ingen vacker syn direkt. Helge var väldigt tunn, gänglig, långhårig mitt i sommaren och såg väldigt trött ut. Jag fick se honom bli riden och såg direkt att han hade precis den traven jag hoppats på. Efter en stund satt jag själv upp och vi red ut en sväng. Hans steg var enorma! Man bara flög fram. Det var nog då jag bestämde mig. Veterinären kom, allt var okej, jag ringde försäkringsbolaget och så rullade vi mot Mora. Det var en av de varmaste dagarna den sommaren och jag vet inte hur många gånger vi stannade och bjöd vatten. Efter 10 långa timmar kom vi fram till stallet och Helges nya hem. Jag bestämde mig för att rida honom 3 gånger sen låta honom vila och gå på bete hela sommaren. När det blev slutet på augusti tänkte jag börja sätta igång honom igen. Vi fick gå försiktigt fram för han hade fått världens sadeltvång. Iaf så var det under hösten jag märkte mer och mer att allt inte var som det skulle med Helge. När han skulle backa drog han benen på marken och lyfte upp svansen, han stod bredbent med frambenen när han åt från marken, ungefär som en giraff och han skakade när man lyfte hovarna på honom. Jag ringde ut en veterinär som diagnostiserade växtvärk. Jag hade aldrig sett eller hört något liknande fick en annan magkänsla. Jag kunde inte lita på veterinären den där gången. Jag gav Helge helvila och fixade en tid på Ultuna. Forts nästa inlägg.

Forts förra inlägget. Fick alltså en tid till universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Det var kö så vi fick tid i februari och Helge fick bara gå i hagen till dess. Jag kommer ihåg den där dagen vi kom till Ultuna första gången som det var igår. SLU är helt sjuk stort och bara själva hästdelen är mycket större än allt jag sett i klinikväg. Vi lämnade av Helge, skrev på papper och åkte och sov. Morgonen kom och Helge började undersökas. Karin Holm heter veterinären som först kollade honom. Hon sa direkt att han inte rörde sig normalt och att något var riktigt fel med honom. Det bokades tid på röntgen och Helge fick lugnande. De tog massa bilder på halskotpelaren där Karin trodde att felet satt. Sen var det lång tids väntan.. Jag var så nervös att jag inte kunde sitta still utan bara gick av och an hela tiden. Till slut kom Karin ut och berättade att det såg komplicerat ut och att 3 veterinärer till skulle titta på bilderna. Efter 3 timmar(!) fick vi ett definitivt svar. Två kotor i Helges halskotpelare låg på varandra i stället för längs med. Det gjorde att ryggmärgen, som ska ligga i en rak linje ovanför kotorna, blev klämd och nervsignalerna hade svårt att ta sig förbi. Detta resulterade i att Helge hade dålig balans, svårt att kontrollera benen och det andra jag uppmärksammat hemma. Även en neurologspecialist kollade på Helge och hon var också helt inne på Karins bana. När jag frågade vad man ska göra åt det så sa de att det finns inget att göra tyvärr. Hästarna blir sämre och sämre och till slut blir de så dåliga att de börjar ramla omkull. Där och då rasade hela min värld. Skulle Helge inte ens bli 4 år? Skulle han hem och gå i hagen ett halvår sen avlivas? Jag frågade igen om det inte fanns något överhuvudtaget som gick att göra. De berättade att det fanns en veterinär i england som gjort en del lyckade operationer på sånna här "wobbler/slinger" hästar. Forts

Forts. Men de trodde inte att han ville komma utan sitt kirurgteam. Jag ville att de ska fråga iaf och de skulle höra av sig när de fått svar från england. Resan hem var inte rolig. Tårarna rann nog hela vägen hem och jag trodde det var helt kört. Dock ramlade det ner ett kuvert i brevlådan några dagar senare. Han ville operera! Det var även bifogat två papper med risker, siffror, statistik och hur många procent som blivit återställda. Jag la inte så stor vikt vid de utan var så glad att Helge skulle få en chans att leva. Redan två veckor senare rullade vi in i Uppsala igen. Att lämna Helge där, utan att veta om jag morgon skulle få se honom igen (vissa hästar överlevde inte ens operationen), var något av det svåraste jag gjort. Vet inte hur många gånger jag satte mig i bilen men sprang tillbaka och sa hejdå till honom igen. Dagen därpå ringde de från Ultuna och berättade att de gjort en myelografi (sprutat kontrastvätska i ryggmärgen) och att felet satt på ett ställe där det skulle gå att operera. Han skulle nu förberedas och svältas sedan bli opererad 3 dagar därpå. Dagen han blev opererad var jag helt hyper. Nervös och puls i 200 hela dagen. Tillslut ringde de och berättade att operationen gått bra och det hade gått bra när han rest sig i uppvaksboxen. Nästa dag åkte jag och Anna till Uppsala för att hälsa på. Jag fick en chock när jag såg honom. Han stod i en box med tidningspapper, han hade en kanyl i halsen med en slang som gick upp i taket där det hängde 4 påsar med olika vätskor i och Helge bara stod och skakade. Vad Fan har jag gjort, var min första tanke. När jag gick in till honom följde han mig vart jag än gick. Han stod kvar på Ultuna 3 veckor och jag hälsade på honom minst en gång i veckan. Vi fick ta hem honom när han klarade att äta hö och inte behövde lika mycket smärtstillande längre. Nu väntade 6 månaders boxvila med 2*3 minuters promenad varje dag. Forts

Forts. Han klarade boxvilan bra förutom kolik 5-6 gånger. Det var nog jag som tyckte det var jobbigast. Jag var orolig dygnet runt och var så mycket jag kunde i stallet, ibland på natten, för att se att han mådde bra. Tiden gick och efter 10 månader fick jag börja Tömköra. Efter ytterligare en månad fick jag rida igen! Vilken känsla! Gissa om jag var överlycklig :) Vi skrittade bara i två månader sen sattes han igång mer och mer men väldigt sakta. Nu 2.5 år senare hoppar han 90 banor och blir finare och finare i dressyren. Det hade jag aldrig trott... Jag är så glad att jag lät honom bli opererad. Trots att det kostat nära ett sexsiffrigt belopp med operation plus omkostnader, utan hjälp av försäkringsbolaget (det är en annan historia) och trots att det varit så sjukt jobbigt för oss båda så ångrar jag inte en sekund! Helge är värd det, han är en helt underbar häst. Jag vill tacka John Walmsley, Chris Johnston, Tamas Toth och en hel drös fler veterinärer samt min familj, framförallt pappa. Han var den enda som trodde på det här och tyckte jag gjorde rätt. Utan dessa människor hade inte Helge levt idag. Men det gör han och jag kan inte beskriva hur glad jag är för det..