Avslutade min och Andreas sommar på bästa sätt i helgen. 

Igår såg jag honom spela i Orsa tillsammans med Sara, Linda, Jossan och Daniel. Alltså han spelade och vi andra såg på, konstig meningsbyggnad där. Så himla duktiga är dom, väldigt omtyckta och populära. So hot right now ;) 

Han gör mig stolt <3

 

 

 

Idag var vi ute i skogen och gick med Helge och efter det åkte vi båt till Mora och åt på golfrestaurangen med pappa, Sofie och Ida. Efterrätt hos Mackan vid älven i deras fina sommarstuga. Fantastisk dag! Om det inte vore för att Andreas har åkt med tåget till Stockholm nu :( Usch det är lika jobbigt varje år. Men det känns bra att det bara är två år kvar nu, sen kan vi också försöka "hitta hem".

La märke till att många hästar ser knackiga ut men ingen säger något. Inte domaren eller någon funktionär. Det får mig att fundera på om det är jag som är för petig eller om det ändå är okej att inte hästarna rör sig 100% jämnt och liksidigt? Det är väl kanske som med oss människor, man är starkare i en sida osv. Jag har ju blivit lite skadad av att granska Helge x-antal ggr när han varit halt. Antar att jag ser saker som hästen egentligen inte har problem av. Svårt att veta bara, är den halt eller bara "är så"? 

Hästen på bilden har inget med texten att göra. Det är Camillas fina Elouise.

   

 

Det är inte kul att hela tiden se folk som åker och tränar, tävlar, utvecklas med sina hästar medan jag står helt still, knappt kan rida alls. Det gör ganska ont faktiskt när det är det bästa jag vet att träna med hästarna och göra framsteg tillsammans med dem. Tyvärr var det längesen nu. 

De som tänker att "ja men döm ut hästarna och köp nytt" kan bara...

Jag önskar bara att mina egna hästar mår bra, vill inte ha nya. De är ju mina familjemedlemmar. 

Det är mest gnäll här nu som ni märker men det är ju frivilligt att läsa.

Har iaf haft en helt grym helg som jag berättar om sen.   

Japp, idag hände det. Jag klev över 30-årsstrecket och blev "vuxen". Trots att jag inte känner någon skillnad alls från igår så antar jag att jag måste bli gravid, köpa hus, Volvo, hund, skaffa sillisar och ett lammkött nu, 30-årskris och allt. Dock har jag inte råd med varken hus, Volvo, hund eller sillisar och gravid vill jag inte bli (just nu). Dock har jag redan ett lammkött och honom vill jag inte byta ut.

 

På jobbet överraskade de mig med presenter som levererades med en truck mitt under fikarasten =) Gulliga dom! Fick en höbal och en påse med pengar som jag kan köpa mer hö för. Det hade jag INTE väntat mig! Helt sjukt va fina arbetskompisar jag har <3

 

Sen i stallet blev jag lika överraskad där när Lena och tjejerna kom ut och gav mig en present dom med. En JÄTTESNYGG kortärmad piké från HV POLO. Stilren i marinblått och perfekt storlek. 

 

Nu på kvällen fixade vi lite hos mamma och pappa inför imorgon och blev bjudna på mat och tårta samt så fick jag presenter, som sig bör ;) Är jätteglad för alla grattishälsningar och presenter jag fått. Har så himla fina människor i min närhet. Imorgon kommer några av dom och firar med mig och Sofie som fyllde 25 igår. Lite grill, musik och lek blir det. Mysigt, synd bara att det blir så kallt på kvällarna.

 

 

 

 

 

Vattnet var inte så kallt så vi lallade runt där lite i vattnet innan jag krånglade på mig skor och strumpor så gick vi hem igen. Inga konstigheter idag hittade han på. Men jag klämde runt hans manke när jag borstade honom och där reagerar han ganska mycket. Iaf ibland. När jag skulle visa Andreas lite senare reagerade han mycket först och sen ingenting?! Jag blir inte klok på dessa djur alltså. Nästa djur jag köper blir en krukväxt.

Igår ringde jag Strömsholm och pratade ks-operation. Ville bara höra lite hur länge hästarna ska vila efter osv, vad det kostar och så. Allt var bättre än jag trodde så än har jag inte förlorat hoppet. Med den här hästen finns liksom inga gränser för vad jag kan göra för att han ska få må bra och leva vidare. Han är ju så pigg och levnadsglad, annars hade jag tänkt annorlunda. 

Men som det är nu kan jag inte leka gud bara för att jag tycker det är kul att rida och träna, för mig är han värd mer än så. 

Jag är väldigt emotionell när det gäller djur, och i synnerhet mina egna. Vet att alla inte förstår det och jag prackar inte på någon annan hur jag tänker, det är bara så som jag är och jag kommer alltid gå efter min egen känsla. Jag förstår själv när det är slut, jag är inte så dum att jag vill ha kvar min häst trots att han skulle plågas osv. Jag vet när den dagen är kommen .....men det är inte än.

Igår skrittade jag på Grande med Helge som handhäst en timme i skogen. I nedförsbacke krånglar Helge och bevisar ännu mer för mig att något är fel. Något stort. Känner mig mer och mer säkert på kissing spines. 

Låg i sängen och grät i fler timmar igår. Jag älskar verkligen den här hästen så mycket att bara tanken att vara utan honom får mig att må illa, nästan kräkas. 

Nu har jag iaf bestämt mig för att om en ks-operation behövs så ska han få det. Ev tildren, sen har jag gjort ALLT. Ingen mindre än det är okej för mig. 

Bara att vänta på besöket i Borlänge om en vecka. 

Har ganska mycket roligt att se fram emot just nu men jag känner mig ändå inte glad. Inte alls faktiskt. Nästan deprimerad. Icke att förringa de som är deppade på riktigt, men jag känner mig iaf väldigt nere. 

 

Mitt största och egentligen enda intresse håller på att rinna mig ur händerna. Helge känns inte bra och Grande är 22 år gammal. Jag kommer ingen vart och det gör förvisso inte så mycket, men jag vill att hästarna iaf ska få må bra. Helge gör inte riktigt det nu och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Han är halt igen bak och vi har tid bokad i Borlänge nästa vecka men det känns som om det finns något mer förutom hältan. Han gör vissa saker som får mig att fundera på hur han mår inuti. Liksom i ryggen osv. Halskotpelaren kanske. Svårt att veta men något är det, min magkänsla säger mig det iaf. Den har ofta rätt, tyvärr. Jag känner ju min häst otroligt väl, jag SER honom och kan läsa honom hur enkelt som helst. Mitt och Helges band är starkare än det mesta och jag ser direkt på honom hur han mår. Jag tror inte han går och lider men NÅGOT stör honom. Hoppas Nino kan hjälpa mig att förstå vad det är. En ryggröntgen vore kanske ingen dum idé. 

 

Det här gör mig iaf otroligt ledsen. Jag har kämpat med Helge i 7 år nu, sedan han var 4 år har hans väg kantats av skador och jag tycker SÅ SYND om honom. Älskade, älskade, älskade häst. Om han bara fick må HELT bra nån gång. Bara vara lycklig. Det skulle göra mig lycklig också. Mina hästars mående påverkar mig extremt mycket och mår de dåligt gör jag det också.

 

Ja, ja. Så är det iaf.

 

 

Helge var SÅ. FIN när jag tömkörde idag! Alltså så JÄVLA fin. 

Vi var på stora utebanan i Orsa och underlaget var jättebra. Det kan bli hårt emellanåt men nu efter regn samt harvning var det riktigt bra. 

Eftersom han fortfarande är under rehab så blir det jobbigt för matte att tömköra, och med det menar jag att man inte kan stå på mitten av någon volt och "longköra" (longera med två tömmar, Andreas ord hihi) runt, runt utan man måste ut längs spåret och ska hästen trava eller galoppera, ja då får man jävlarimig springa. 

 

Skrittade fram runt travbanan och sen gick vi ner till ridbanan. Hade honom inspänd med tömmarna genom övre ringarna, genom betteringarna och fäste på nedre ringen på gjorden. Lika på båda sidor. 

I början går han utåtställd på volten för han tar inget riktigt stöd på yttersidan. Så är det nästan varje gång jag tömkör honom men han förstår och accepterar det fortare för varje gång. 

 

I traven fick han gå fram rejält i början (och jag fick springa) för att lösa de där spända bogarna lite. Sträcka uuut frambenen, lyfta dem lite. Han har inga problem att länga stegen, det sitter i att han inte vill röra igenom bogarna. Längtar tills vi kan börja använda bommar i arbetet. 

Men förutom lite stela bogar i början så rörde han sig super! Jobbade på i en bra avslappnad, men ändå bärig form där han kom upp i manken och rörde sig luftigt. Inte med några flashiga knän men luftigt för att vara honom och det är iaf en början. Han rör ju sig stort och är i luften länge mellan varje steg, dock inte uppåt liksom, inte samlat, där har vi mycket att hämta än. 

Gjorde två korta galoppfattningar i varje varv där han inte kickade eller härjade alls. Han får så stor plats på banan i Orsa (40 * 70 om jag inte minns fel) mot hemma så han får plats med sina stora språng. Hemma blir det lite jobbigt och då blir han studsig. 

 

 

Han var väldigt lyhörd och övergångarna tog han på sekunden när jag gav kommando. Har gjort många trav-nästan skritt-trav de senaste veckorna och nån gång gjorde han dom tom själv idag, trots att jag ville ha skritt =) Riktigt aktiv och fin var han och när han orkar det här under ryttare kommer han kännas som en miljon.

 

Tömkörningen börjar gå så bra nu. Jag känner att jag vet vad jag håller på med och igår när jag såg Göran Liljestam tömköra en häst blev jag än mer inspirerad. Efter nästa lön ska jag försöka investera i en ny riktigt bra, ordentlig tömkörningsgjord. Tror tömkörning är ett jättebra komplement för alla hästar, framförallt svaga hästar under uppbyggnad eller stressade hästar. Jag kommer tömköra ca 3 ggr vecka framöver, minst, tills han är starkare.

 

Från dagens avskrittning på hårt underlag.

 

 

 

 

 

Nu i sommar är det 10 år sedan jag köpte min Grande från Orsa ridklubb. Han var 12 år då och hade gått som ridskolehäst ganska länge, 5-6 år kanske. Han var ganska sur, lite träig att rida men väldigt snäll och pålitlig som ridskolehäst varför många vuxna nybörjare fick rida honom. När man lärt sig rida på riktigt kunde man få honom himla fin på marken och hoppa gjorde han riktigt bra. Jag tävlade honom i div II-laget i hoppning kommer jag ihåg och tränade hoppning varje vecka. 

 

Jag jobbade i Sälen över vintern och när jag kom hem jobbade jag några timmar om dagen i stallet på ridskolan. 

Red Grande en hel då, mest ut så han skulle få varation från ridhuset. Då märktes det vilken annan häst som gömde sig under det lite tjuriga skalet och jag tjatade på ridskolechefen tills jag fick köpa honom =) 

 

Han travade igenom besiktningen och så blev han min en dag i juni om jag inte minns fel. Den sommaren fick han gå på bete hos en vän hela sommaren och en bit in på hösten. Han har nog aldrig varit så fin att rida som då och jag såg på honom hur lycklig han var att komma bort från allt fläng som blir på en ridskola. 

 

På senhösten fick han en plats i privatstallet på ridklubben och i mars fick han flytta till Bonäs där han bor nu. 

Jag är glad att jag "räddade" honom från ridskolan och att jag kunnat ge honom ett så bra liv som möjligt. Grande är stor och tung och jag tror inte han hade klarat ridskolelivet så länge till. Springa runt, runt i ett ridhus och bli felriden (som just han ofta blev iom att han orkade bära alla och många var nybörjare) hade hans leder inte pallat. 

 

Han har haft två senskador som han hämtat sig helt från men annars varit ganska skadefri. Nu har han bronkit som märks av ibland men avhjälps bra med frisk luft, rörelse och Secreta pro och bovete-flingor vid behov. 

 

Grande har lärt mig otroligt mycket som ryttare och hästmänniska, och inte bara mig. Han har burit fram många ryttare genom åren i Orsa och man har alltid kunnat känna sig trygg på hans rygg. När allt annat än skit kan mn liksom bara sticka ut i skogen och bara vara. Han är en gentleman och gör allt du ber honom om, även om han ibland är livrädd. 

 

I vinter (ja, i vinter) fyller han 22 (hehe precis en vecka innan han räknas som 23) men än så länge är han fräsch och håller sig jättefin i hull och muskler. Han är Helges fasta punkt här i livet och finner sig i att bli runt-bossad av "brorsan". De är bästa vänner men visst kivas de emellanåt och ibland får Grande gå i egen hage om Helge blir FÖR intensiv. 

 

Han är hästen jag hoppat 130-banor på, han är den jag hoppat mitt höjdrekord 145 på, han är den som lärt mig rida byten och skolor och tillsammans med Helge har han lärt mig otroligt mycket om hästar. Hur de funkar, hur de kommunicerar, hur de rör sig, vad de mår bäst av ang foder, rörelse osv. 

 

Jag hoppas han finns med mig många år till <3

 

 

 

Gratis är gott när man är fattig häst"bonde". 

På eftermiddagen hängde Emelie och Grande med ut på en tur i skogen. Grande var fin men Helge var spänd och springig till en början. Satt ned i traven och då kändes han jättefin faktiskt. Knasboll till att inte kunna slappna av. Imorgon får han en promenad, måndag ridhus, tisdag, onsdag, torsdag tömköra i skogen. 

Tittar på massa strunt på tv nu och borde egentligen sova. Det är bara en så stor uppoffring att borsta tänder, tvätta ansiktet och gå till sängen! Kan tänka mig att vasaloppet är en söndagspromenad i jämförelse. 

 

Kom och köp världens snyggaste stövlar! 37.5 49, 35. Sjukt snygga. Best price for you my friend. Nej då, de är såklart skitdyra. 

Nej, jag ska inte ragga, inte i någon form alls faktiskt, men i Älvdalen, där ska det jävlaranamma raggas som aldrig förr i helgen. 

Helgen (veckan) de alla har väntat på hela året är kommen!

Männen i lite för stora jeans, boots, t-shirt med fyndigt tryck ("Riktiga män rakar pungen med vinkelslip", "Att styla en Saab är som att sminka en gris" etc), kanske en skinnväst och antingen luggen i våg eller kepsen som de köpt på samma marknad som tischan och JD-flaskan i högsta hugg.

Kvinnorna i antingen kvinnoversionen av ovanstående outfit eller valfri prickig klänning plus klackar så höga att de inte ens kan krypa i dem. Fint skareva. 

 

Det ska supas skallar i bitar, hängas ut diverse kroppsdelar ur bilfönster, skrikas för full hals och "sjungas" med i hela Eddie Meduzas samlade verk. Däck ska blankslipas inför storögd publik på "The Strip" eller varför inte på självaste bygatan till farbror polisens stora förtret.

Man ska antingen släpa eller släpas hem av, för kvällen lämplig partner och dagen efter fundera på huruvida man ska skryta för bekantskapskretsen om fångsten eller fly landet.

Älvdalens kommuns luft kommer denna helg innehålla mer koldioxid än en normal miljonstad i USA sammanlagt under ett år och förödelsen på söndagen i den lilla byn är total. Det ska städas, plockas skräp, burkar och skrapas ihop en och annan förvirrad blöjraggare som just vaknat i sin egen spya i diket utanför Parken. 

 

Fordonen man tar sig fram i är av en salig blandning.

Den gamla hederliga 240:n är förstås vanligt förkommande, vars chaufförer just passerat 15 års-sträcket och känner sig enormt tuffa med sin lgf-skylt, några tärningar i backspegeln, tonade rutor och sänkt till den milda grad att man inte tar sig över en mattkant utan att skrapa i hela underredet (det gör förstås inget, en 240 går bara inte sönder, det är sen gammalt)(undertecknad körde t ex sin torr på olja utan att något hände). Bak har man baslådor lika stora som oljefat och kommer man undan med endast tinnitus och inte rubbad hjärtrythm pga volymen får man vara nöjd.

 

En annan flititgt använd bil i dessa sammanhang är den vanliga amerikanaren. Den där bilen mannen i huset älskar mer än sin fru och barn tillsammans, den där bilen han putsar och donar med vintern lång och är stolt som en tupp över. Att famljen aldrig kan åka utomlands eller äta en redig oxfilé till middag nu och då spelar ingen roll, bara det finns råd med reservdelar och soppa till v8:an med 350 hungriga hästar så får de duga med makaroner och ketchup (hmmm liknar ett annat dyrt intresse må jag säga). I vanliga amerikanaren spelas allt som oftast Lasse-Stefanz och nåde den som spiller cola-groggen i sätet, den får gå hem oavsett om man är halvvägs till Särna. That´s how they roll.

 

Sist men inte minst är "skräphögen". Det är precis vad det låter som. En skräphög på hjul. Den ska vara rostig, vääääldigt rostig helst, den ska gärna ta i marken när man kör, spotta ut svartrök och innehålla minst 5 toktattuerade rägers som gapar med i bästa punkrockbandets skrikochskrän-musik med näven högt i skyn medan man spiller öl och askar ciggen över hela bilen, men det gör inget. Skräphögen ska va så. Skräpig.

 

För oss "vanliga" människor som förirrat oss till våran grannkommun i norr i dessa tider kan upplevelsen bli traumatisk. Terapi brukar vara att föredra men ibland är det försent, det finns liksom gränser för hur många håriga rövar och spyor man faktiskt tål att se ;) Kanske springer man till skogs och kommer aldrig mer tillbaka. Man vet aldrig, men lite svinn får man räkna med vid en sånhär tillställning.

 

M & M i sin fulla flärd. Årets höjdpunkt. Veckan då hembrännaren går in i väggen och ansöker om sjukpension, veckan då sjukfrånvaron på fabriken stiger högre än vid sommar-OS (om man varit så dum att inte ta semester vecka 32), veckan då Älvdalens befolkning ökar med 200%. Nu jävlar är den här och SOM DET SKA FIRAS!

 

 

 

Skämt åsido, Musik och motor vara riktigt trevligt faktiskt. Har själv varit där och sett Eva Eastwood och Boppers en gång i tiden. Mycket trevligt var det och amerikanare med mycket under huven är ganska häftiga att se (och höra) på. 

Den här gången håller jag mig hemma dock. Mitt tålamod för fyllon i kvadrat är uttjänat för längesen och dessutom är jag fortfarande sjuk. 

 

 

 

Nä men, se där ja. Iförd prickig klänning framför en amerikanare i goda vänners lag. 

Ptja.. så illa är det kanske inte med raggare trots allt ;)

 

Det är kul att se sin häst från sidan tycker jag. 

Dom jobbade på bra och han såg iaf skapligt avslappnad ut. Framöver måste hans spända bogar lossas så han inte bara paddlar med frambenen utan lyfter dem också. Han tar sina stora fina steg men utan att lyfta och röra igenom bogarna så där har vi mycket att hämta. Kommer komma senare när han orkar bära sig bättre och man kan få igenom halvhalterna ordentligt. Får fuska lite med bommar sen också där han måste lyfta högt och mjuka upp de där spända musklerna. Det är svårt att sträcka ut muskler som blivit avklippta och ihopsydda efter operationen så man får ta det lugnt och låta honom göra det i sin egen takt. Lite i taget.

Har lite för många bett i gömmorna så jag har lagt ut dessa 4 till försäljning. 

Använder inget av dom. Det längst ned är redan sålt. 

De bett jag använder mest är dessa plus ett rakt smalt gummibett.

Det är ett nova, ett smalt anatomiskt från Myler och ett anatomiskt från Herve Godignon.

De två nedersta kan inte åka upp i gommen på hästarna eftersom de låser sig i mitten och rullen på båda gör att det rullar på tungan när man gör en förhållning och inte "gräver sig ner" i tungan på hästen. 

Helge skrittade jag på hårt underlag genom byn med Emelie och Willy. Han var fin mestadels dock lite spänd på sina vanliga ställen i byn. Sista biten i skogen kändes han perfekt faktiskt. Precis jämn, mjuk och avslappnad.

Imorgon har jag faktiskt "tvingat" Emelie att rida Helge i Orsa så han får röra sig mer än vad jag orkar. Bara trava lite i ridhuset lite lugnt. Jag har ont i hela huvudet så jag fixar inte att trava just nu. Mina bihålor sprängs nog då :)

Grande red jag till Musi och plaskade sen tillbaka hem. Mysigt att rida på kvällen när solen är på väg ned och skogen är alldeles tyst. 

 

Har dessutom hittat en rolig sida på nätet där man kan träna på svåra och konstiga svenska ord inför högskoleprovet som jag ska göra igen i höst. Vill höja mig med minst 0.15 enheter iaf. Om ett år ska jag skriva 1.7 har jag bestämt ;) 

Igår när jag var in på apoteket passade jag på att köpa en bok med min favorit-författare så jag har något att göra resten av dagen. 

Har beställt denna också. Helge har lite svårt sadelläge för trots att sadeln ligger bra och är inpassad för honom så glider den fram några cm för han rör sig så stort. Ska testa denna svängda gjord från Ordo Equester och se om den hjälper den att ligga still. 

 

Har dragit på mig en riktig "mansförkylning" de senaste dagarna. Halsont, hostar och snorar så mycket att vår toapappers-konsumtion ökat med 100%, men då är Andreas också sjuk. Det börjar dock gå över för honom så han är på jobbet medan jag fick ringa och sjukanmäla mig 05 i morse, första dagen efter semestern. Känns ju inte så kul men jag hade aldrig fixat att jobba idag. Det är jobbigt att bara finnas till just nu. Ligger jag ned blir mitt huvud så fullt av snor att jag kvävs, stå orkar jag inte och sitta får jag ont i ryggen av. Haha, oj vad synd det var om mig nu. Hoppas jag känner mig bättre tills på torsdag iaf. Bara vara hemma och må dåligt är liksom ingen hit. 

 

Utanför mina väl neddragna persienner skiner solen för fulla muggar och jag hoppas de som slagit hö får in det nu, sent omsider. Jag har en halv ranson inne på skullen men behöver köpa resten allt eftersom så jag skulle gärna slippa åka land och rike runt för att köpa. För två år sedan hämtades det hö både i Bollnäs och Hedemora, då var det en riktig skitsommar då med. Dock fick vi köra ut 32 rundbalar från skullen som hade möglat då, i år har vi ju fått upp torrt och fint hö iom att vår bonde hade perfekt tajming och tog vårt hö den där fina veckan i början av sommaren. Hade det slagits nu hade vi nog fått ge hästarna proteintillskott. Vill inte köpa hösilage heller om jag inte absolut måste. 

 

Nej nu ska jag försöka peta i mig något att äta och ladda för att orka åka och fixa stallet i eftermiddag. Det får bli i ultrarapid skulle jag tro =)

 

Oj vad mina hästar var varandras motsatser att rida igår.

 

Grande red jag hemma på ängen bredvid ridbanan. Ängen är nyligen putsad och toppenbra att rida på, jämn och fin. Dessutom står mina cavalettisar där så man kan lägga in dem i arbetet. 

Vet inte om det var för att jag red tidigt på morgonen eller för att han inte blivit riden på några dagar men han var så himla stel i början. Får rida med ganska stora hjälper då. Var väldigt tydlig att  visa vart vi skulle och i vilket tempo. Han var inte framme för skänkeln alls först så jag fick stövla på rejält några gånger. Man behöver inte vara i toppkondis för att svara för skänkeln så det måste han göra. 

Travade i lite åttor, gjorde många övergångar och skuttade lite småhinder på volt i galopp men han blev inte riktigt lösgjord idag. Fick honom inte dit jag ville. Lydig blev han men inte mer. Vill inte sitta och nöta på en så pass gammal häst heller så när han svarade fint framåt och på förhållningar gav jag mig. Mitt eget fel att jag inte ridit på några dagar. Han är stor, gammal och behöver röras på hela tiden för att hålla sig i trim. Jag får helt enkelt ta att det blir sånna här pass då, även om det inte känns så kul att inte "bli klar". 

 

Helge åkte vi med till Orsa och red i ridhuset. Även om ängen är bra att rida på så slappnar han av som mest i ridhuset. 

Han var något stretig i början men var med mig relativt snabbt och började fråga efter vad vi skulle göra istället för att ha egna åsikter (vad hemskt det låter när man skriver det på det sättet, klart han får ha egna åsikter men i slutändan ska vi ändå göra som jag vill, så länge jag inte begär något galet förstås, vilket jag hoppas att jag aldrig gör). 

Traven kändes riktigt bra och jag kunde rida fram lite mer med bibehållen form. Det är lätt att rida för sakta på honom för det känns som om det går så fort med hans stora gång. Måste lära mig att rida FRAMÅT mer, mer än jag tror för på videon ser det inte alls stressigt eller trippigt ut. Han kommer inte riktigt till sin rätt när det går för sakta för där orkar han inte bära sig. Detta är något jag måste tänka på varje gång jag rider, även ute. 

 

Han blev trött igår, det kändes väldigt väl. Han tog minsta förhållning som övergång till skritt så jag fick pressa fram honom något varv till tills jag var nöjd. Man kommer ingen vart genom att sluta när hästen blir trött. Precis som när man själv tränar måste man pressa sig för att komma framåt. I vår situation är pressen väldigt låg men den finns ändå där. Längre fram hoppas jag kunna öka, vi får se hur det går. 

 

 

 

Semestern är slut idag men eftersom jag börjar med helgvecka är jag ledig imorgon. Är inte alls redo att börja jobba igen men när man väl är där brukar det gå bra. 

Sista dagen på semestern har iaf varit riktigt bra. Vi har lagat god mat, pluggat och tagit det lugnt, samt varit i stallet såklart. 

Red Helge genom byn. Skrittade mest men travade lite både på sand, asfalt och grus. Hade det smala myler-bettet och då var han mycket lättare att reglera än sist. Det blir ju lite skapare när det är smalt, men han trivs bra på det. Han biter sig inte fast och blir inte framtung men tar ändå stöd på det. 

Han var lite springig i traven men jag fick till det riktigt bra på slutet. Jämt stöd på båda tyglarna och jag kunde driva fram lite högre tempo där han fortfarande gick kvar lika fint och inte försökte springa iväg. Det är iaf ett litet framsteg :)

 

När jag skulle börja trava var han så mjuk och avslappnad så han kändes jättefin direkt. Fint stöd på båda tyglarna på rakt spår och kvar genom tempoväxlingarna. 

Efter ett tag blev han trött och ville krypa ur formen och "slappa" istället för att jobba på med ryggen så där fick jag pressa honom vidare lite. Inte mycket men lite press måste man utsätta dem för för att komma framåt.  

När han accepterade det och kämpade på lite var vi klara och skrittade av. 

Några pass som detta i veckan så kommer han bli starkare ganska snabbt.