Igår skrittade jag på Grande med Helge som handhäst en timme i skogen. I nedförsbacke krånglar Helge och bevisar ännu mer för mig att något är fel. Något stort. Känner mig mer och mer säkert på kissing spines. 

Låg i sängen och grät i fler timmar igår. Jag älskar verkligen den här hästen så mycket att bara tanken att vara utan honom får mig att må illa, nästan kräkas. 

Nu har jag iaf bestämt mig för att om en ks-operation behövs så ska han få det. Ev tildren, sen har jag gjort ALLT. Ingen mindre än det är okej för mig. 

Bara att vänta på besöket i Borlänge om en vecka.