Igår var det ingen bra dag för mig och Helge. 

Jag red i skogen och han var spänd och jag blir frustrerad när han inte lyssnar utan bryr sig om vad som händer runt omkring istället. Det är så jobbigt när man inte når fram till honom, att han inte litar på mig, att han inte litar på att han är säker med mig. Det är något vi måste jobba hårdare på. Igår hoppade jag av och gick halva vägen hem för jag kände att det var ingen idé att fortsätta. Har börjat med en grej som gör honom lugn på marken iaf. Det återstår att se hur jag löser det från ryggen. I närmsta framtiden kommer jag rida mer i ridhuset och mindre ut, även om det inte är någon långsiktig lösning. Började redan idag och var i Orsas ridhus. Han var väldigt avslappnad trots 4 andra hästar och kändes mjuk att rida. 

I vänster varv får jag använda lite understödjande tygel tillsammans med innerskänkeln ibland men i höger är han lättare.

Galoppen tycker han är jobbig än så jag varvar galopp i lite högre tempo på volt med något lugnade tempo i lätt sits där han får sträcka ut halsen nedåt och inåt. 

 

Jättenöjd med honom, och mig idag.

 

Att bilen behövde städas som jag skrev igår var visst mitt minsta problem med den. Fick för mig att kolla oljan när jag kom till jobbet idag och hade under minimi-sträcket, men lite kvar på stickan. Ringde pappa, som jag gör i alla "krislägen" som styrde upp så att en vän till familjen bytte olja och egentligen gjorde service på hela bilen och hittade några fel som behöver åtgärdas. Styrled, hjullager, nån jäkla oring, nåt fäste och fan och hans moster. Dra åt helvete vad dyrt det är att ha bil! Och dra åt helvete vad dyrt det är att ha en pigg och stark bil med stor motor. Mer saker som kan gå sönder och mer bränsleförbrukning. TUR att jag inte behöver lämna in den på Volvo med alla fel utan att jag kan få hjälp med åtminstone en del, annars hade hästarna fått äta gräs året ut, vare sig det fanns något eller inte =)

 

Ja, ja. Bättre att hitta felen medan de är små och går att göra nånting åt.

 

Tömkörde Helge på banan idag och antingen satt sista ridturen kvar i minnet får han var SÅ lyhörd och kvick, eller så var han pigg efter två dagars vila. Spelar ingen roll. Mycket trevlig och rörde sig lätt och mjukt, plus att han var väldigt lätt att stretcha efteråt. Kunde tom stå och pussas på kompis (antingen pussas de eller hatar varandra) bredvid i stallgången medan jag grejade vilket han inte brukar göra, skakade knappt något heller. Min lilla shivering-pluttis. Ett litet framsteg såhär en helt vanlig tokstressig torsdag i maj.

 

Tack för mig.

 

Den här veckan är helt snurrig. Eftersom jag jobbat helg var jag ledig i måndags och är alldeles dagVILL (som det heter, inte dagVILD) sen jobbar jag kväll idag och gjorde det även igår. Imorgon jobbar jag dock dag och på fredag jobbar jag övertid dagtid för vår nya maskin som vi var i Borås och testade har kommit och det blir installation och utbildning på den. Ska börja tidigare idag så jag kan sluta tidigare ikväll för att få sova något i natt innan jag ska upp och jobba igen, och antagligen ta ut hästarna innan dess.

Dessutom har jag rivit ur en hel garderob med kläder som ska rensas och så måste typ all mark på hela gården hästarna står på mockas eftersom några av hästarna har mask. Mina har inte haft det på många år men risken är väl stor att de har det nu när proverna visat att de andra har. Så prov på mina ska såklart skickas och så ska alla hagar inkl betet mockas, vilket inte är lite. Vinterhagarna mockas ju ändå förstås men eftersom de fått gå lite i en av beteshagarna så måste det också gås igenom, plus de från förra året då vissa larver övervintrar. Stora ytor som ska gås igenom. 

Förutom det så ser bilen för jäklig ut och hela lägenheten behöver städas, dammsugas, torkas golv och dammtorkas.....

Ni vet när man har så mycket att göra att man blir alldeles matt. Man vill inte ta tag i nånting alls istället och blir bara ännu mer stressad. Bläk. Hade verkligen behövt vara ledig på fredag och hämtat Andreas och hans saker från lägenheten i Stockholm också... Inte konstigt att folk blir utbrända these days haha. 

 

 

 

Den senaste veckan har Helges trimmats lite hårdare och fått lite högre krav på sig. Några gånger i ridhuset, lite hemma på ängen och så i skogen. I måndags red jag ut i skogen och gjorde rejäla tempoväxlingar HELA TIDEN. Fram, mer fram, tillbaka, tillbaka till nästan skritt, fram, tillbaka, rejält fram osv och han var väldigt alert och lyhörd och på slutet, trött. Hur som helst så får han tre lugna dagar nu sen kör vi igen. Två dagar i hage med korta promenader och sen tömkörning över bommar. Längtar redan till nästa ridpass! Motivationen är verkligen tillbaka efter min dipp i vintras. 

 

Den här "lilla" hagen är en av dom som ska mockas. Man vet att man lever när man har hästar =) 

 

Att ha en padd under sadeln eller inte, det är frågan. 

Det finns "experter" på båda sidor. De flesta sadelutprovare förespråkar att man har en padd under sadeln för att fördela trycket medan en del tycker att sadeln ska ligga bra utan padd och då behövs ingen. Det heter att "man klämmer väl inte in raggsockor i ett par obekväma skor" eller "man bäddar mjukare med bäddmadrass" osv, osv.

 

Något man ser ofta är att folk proppar in paddar på sadlar som ligger bra redan och de riskerar på att det blir trångt runt manken eller i sadelns kanal. 

Häromdagen läste jag en studie som gjorts på ca 90 hästar med olika paddar och huruvida de fördelade trycket mellan sadel och häst. Sämst var förstås kilpadden som man lägger under bakvalvet. Det säger ju sig självt att en sadel som lutar framåt och lättar bak kommer ge ännu mer tryck med en kilpadd bak. Efter kilpadden kom fårskinn och memoryfoam-paddar medan gelpadden var bäst på att fördela tryck. Alla paddar utom gel gav mer tryck över manken på hästen. Det är det nog inte många som vet.  

Man vet inte riktigt vad man ska tro på utan man får lyssna på sin häst och göra sin egen bedömning om man har den kunskapen, med hjälp av en duktig sadelutprovare såklart. Det går ju mode i att ha padd men ska man ha en bör man veta varför man har det och vilken typ av padd man behöver, det är så lätt att det stjälper mer än det hjälper. 

Har haft en trevlig helg med fint väder, kalas och bra ridpass. Har inte lyckats bli frisk ännu men det är nog inte så långt kvar, ska jobba imorgon iaf. Idag har jag varit ledig inför helgens jobb och har ÄNTLIGEN bytt däck på bil och transport (veeeet, är sjukt seg) och mockat typ 1/8 av vinterhagen. Kan inte göra mer än 30-45 min om dagen för då känner jag av gamla golfarmbågen och den klarar jag mig bra utan. Får bli lite i taget helt enkelt. 

 

Igår var Helge jättefin på ängen hemma men idag i skogen var han inte alls lika rolig att rida. Tror han blev trött och då blir han spänd och springig. Nya tag imorgon! 

 

Grande köpte jag när han var 12 år. Han hade då gått på ridskolan 6-7 år och jag ville "rädda" honom därifrån. Han kunde vara riktigt fin att rida om man kunde rida och han blev en annan häst när man red ut honom, där till världens snällaste, pålitligaste häst med trevlig stam och bra storlek. Egentligen lite för tung men det var en för liten nackdel för att jag skulle bli tveksam till att köpa honom. Jag tjatade tills jag fick köpa honom och nu är det 11 år sedan snart. 

Eftersom Grande har lite småskavanker som pålagringar, hovbroskförbening, lättare ks så blev han mest skogsmulle efter ett par år. Vi hoppade lite 110 på tävling innan dess, red lag i div II osv men sen kände jag att jag inte ville riskera att han skulle gå sönder bara för att jag ville hoppa så han fick bli förtidspensionär och så köptes Helge in som min nya hopphäst. 

De flesta vet ju hans historia och i dagsläget får man vara glad att han går att rida öht med allt han varit med om så någon hopphäst blev han inte. Jag har släppt hoppningen helt eftersom att jag inte vill riskera Helges hälsa heller. Hellre hela och glada hästar än att jag måste hoppa, som sagt. Jag skulle aldrig sätta mitt eget nöje framför hästarnas välmående, det finns inte i min värld. Även om jag måste sluta med något jag tycker är otroligt roligt. 

 

Ibland undrar jag hur det hade varit att ha en "vanlig" häst igen som man kan träna hoppning och dressyr med på högre nivå. Som man inte behöver vara orolig över 24/7 osv, men så tänker jag att om och när jag köper häst igen så kommer det bli som en söndagspromenad i jämförelse. Det blir inte mycket mer utmaning och svårare än det är/har varit. 

Helge är svår i alla avseenden, både att rida (han är inte dum men svår att arbeta korrekt) och svår i psyket men jag har nog aldrig och kommer nog aldrig lära mig så mycket om hästar som av honom. Jag hade inte bytt ut honom mot allt i världen och har hellre en häst som är en utmaning än en "trist" maskin som bara gör. 

 

Jag är så glad att jag är så anpassningsbar och nöjd med att det är som det är. Hade jag haft råd och tid hade jag kanske köpt en till häst men det har jag inte och det är okej. Då kanske mitt gamla tävlingssug hade vaknat igen, men nu, alltså jag längtar inte efter tävlingsbanan, jag känner inget behov av det alls, inget behov att visa upp oss eller tävla bara för att "alla" andra gör det. 

 

De framsteg vi gör är det måhända bara jag som märker men det är ju det som räknas. Det är det enda som betyder något är att JAG vet att jag gör rätt och att det jag gör driver oss framåt. Mot VÅRA mål, ingen annans. 

Mina mål är inte någon höjd på en hoppbana eller procent på en dressyrbana, även om jag kan ha en häst som är precis lika välriden och vältränad som en tävlingshäst. Vi är på väg dit nu och det känns så. jäkla. kul!

 

Min plan är att börja träna för dressyrtränare igen. Nu har vi tränat själva ganska länge och jag börjar få honom kvick, avslappnad och riktigt ridbar nu. Nu är vi redo igen. 

 

 

Alla har vi väl våra egenheter, mer eller mindre knasiga sådana. Är hemma och är sjuk (och har därför tråkigt) så här följer lite knasiga saker jag och hästarna har för oss.

 

...har bacillskräck som tusan när det gäller människor utanför min familj. I mataffären kan jag nästan inte handla med kundkorg eller vagn om jag inte drar ner tröjan så jag slipper hålla i den direkt med handen. Dörrhandtag på offentliga toaletter är ett BIG no no, för att inte tala om Stockholm, där vidrör jag nästan inget alls. I stallet eller bland djur har jag inga som helst problem dock.

 

...hatar små plastsaker. Typ leksaker från Kinderägg etc. Uääk. Plastskedar eller gud förbjude sånna där platsknoppar som finns på gamla köksluckor osv. Ösch! 

 

...har koncentrationssvårigheter. Inte adhd men om jag t ex ska läsa något och någon sitter och slår en penna mot bordet/ andas för högt/ låter på annat sätt så kan jag bli galen. Blir väldigt lätt störd på ljud öht. Känns som det blir ljudet ggr 100 i mitt huvud. 

 

...är lite för spontan när det gäller att köpa saker. Skärpning med det! Köpstopp tills jag VERKLIGEN behöver något och isf läsa om, ta reda på vart det är billigast osv innan. Det går undan i svängarna och det blir inte alltid så kul för plånboken. 

 

 

...är jätterädd för höns. H.Ö.N.S. Say no more....

 

...vill bli kliad på halsen hela tiden och puttar dit en med nosen om man står inom räckhåll. 

 

...äter ibland inte upp sin lusern, men matar man honom ur handen äter han.

 

...är markskygg. Byta underlag t ex från en grusväg ut på en äng etc kan han ibland reagera på. Lika med diken eller nivåskillnader. 

 

 

...busar nästan alltid när man tömkör honom. Nästan aldrig vid ridning utan just vid tömkörning. 

 

...var duktig på att hoppa. 145 är vårt rekord.

 

...ställer ALLTID upp. Spelar ingen roll hur rädd han än är, han hoppar alltid, går förbi saker osv om man ber honom.

 

...försöker alltid smyga ut ur sin box när man tar på honom grimman. Ett steg, sen ett till osv. Sen får han backa för att han ska lära sig stanna. Har hållt på i 10 år nu, och än har han inte lärt sig haha.