Inte mycket mer än så. Hade längtat flera dagar =)

 

Det som hände:

 

Hade ätit mat och kollade facebook lite snabbt där jag såg att en bekants häst rymt och var ute på riksvägen mot Älvdalen/Idre. Det är en stor väg med mycket trafik både dag och kvällstid så det var väldigt brådskande att få tag i honom. Slängde på mig jacka, reflexväst och stack iväg. Fick med mig ett hundkoppel i all hast också, det enda i rep-väg jag kunde hitta. 

Åkte en sväng i skogen innan alla som sökte samlades vid den plats där hästens senast synts till. Hade min superpannlampa med mig i bilen lägligt nog så medan jag körde bilen satt en tjej bredvid och lyste med lampan ut i skogen. Vi åkte även på skogsvägar och elljusspår. Väldigt. Branta. Elljusspår. Så branta att jag ett tag funderade om vi kunde välta bakåt med bilen, men det var nog ingen fara och upp kom vi. Jag har världens bästa bil! 

Vi hittade många färska spår men inte själva hästen. Efter några timmar började vi söka närmare stallet ifall han börjat gå hemåt, men ingenting. När klockan slagit 23 hade vi varit ute i 4-5 timmar och pratade om att avbryta och fortsätta imorgon. Då ringer ägarens telefon där ett par tjejer berättar att de har hittat honom. Jag och Anna slänger oss in i hennes bil och bränner iväg till platsen och möter honom helt lugnt i diket. Vilken lättnad det var att knäppa fast grimskaftet på honom! Han var hur nöjd som helst, förstod inte alls varför det var sån uppståndelse =) 

Han var dessutom helt oskadd, inte en skråma. Han fick åka transport hem och jag kröp ner i sängen vid 00,30 efter en lång och kall kväll i skogen. 

Det var min, inte helt planerade kväll. 

 

Tänk vad många som ställde upp och var ute i blötsnö, kolmörker och sent på kvällen för att hjälpa till. Man får ju lite hopp för mänskligheten. Vi är ett bra gäng hästmänniskor här i och ikring Mora. Det känns bra. 

 

Tog en timmes sovmorgon idag för annars hade jag bara fått sova 4 timmar. Gillar att ha ett jobb där man kan göra så utan att det är någon stor katastrof. 

 

 

 

Hästarna har fått gå i sommarhagen några eftermiddagar i veckan men inte idag. Helge var så överladdad att han höll på att krypa ur skinnet och fick därför stanna i vinterhagen där han hoppade jämfota, galopperade runt, bråkade med stackars Grande, bockade, sparkade bakut osv. Tog därför ut honom på en promenad i 20 min som veterinären sagt att jag kan göra om han blir för pigg. Han var SÅ sjukt laddad. Fick lov att bromsa och stanna honom var 20 meter typ och se till att han inte travade, bet i grimskaftet, skuttade fram osv. Härligt att se den energin. Jag längtar att få rida honom igen MEN inte till första gången efter vilan. Skulle jag ridit idag skulle jag nog inte bli långvarig på hans rygg =) 

 

Den lilla röda ponnyn satt jag dock kvar på idag. Red ett litet dressyrpass på banan och han kändes ganska fin. Lite stel var han och försvarade sig ganska mycket med att skjuta ut rumpan när man kom åt honom men jag lyckades faktiskt rida förvänd galopp på volt inåtställd så efter det blev han lite mer lös. 

 

Det var väl det. 

 

Efter alldeles för lite sömn i natt är jag väldigt trött nu. Ska ta en lång, varm dusch sen går jag nog och lägger mig. Tror inte det är någon idé att ens försöka vara uppe längre. 

 

Imorgon kommer min älskling hem efter två veckor i storstan. 

Längtar <3