Ett lågvattenmärke i mitt liv. Det är nog idag.

Jag har fryst, svettats, fryst, svettats igen, nästan blivit avkastad av hästj*veln, är hungrig som en get, trött och lite smått asförbannad för att ingen är hemma och lagar mat åt mig när jag kommer hem efter en så arbetsam dag!

 

Har varit och hämtat 300kg hö i Orsa som jag duktigt lassade in själv. Är glad att man inte är kändis så det var massa paparizzifotografer på plats. Min nuna slitandes i de förbaskade höblarna med byxorna på trekvart, hö innanför allt och ett ansikte bara en mor kan älska låter jag gärna resten av världen slippa se. Det var -18 men jackan åkte av så fort vi var klara. Är det något som är mysigare än hö innanför kläderna så är det hö innanför kläderna när man är svettig.

 

Innan höhämtningen red jag och Emelie ut hästarna. Helge var ungefär lika explosiv som en napalbomb i en majbrasa men det var ganska kul och helt okej. TILLS vi galopperade och han tyckte att det verkade lämpligt att börja bocka som en idiot för att lätta upp stämningen. Sagt och gjort. Jag satt som en vante på hans u-formade rygg och försökte få upp huvudet på den nöten, vilket jag till slut gjorde. Nästa galopp, samma sak. Sen hostade Grande till och då jävlar blev det fart på monstret. Jag vet inte vad en häst-host kan åtstadkomma men de är tydligen livsfarliga iaf, viktigt att springa ifrån dem. Han har inte jobbats så hårt på sistone så jag får väl bita i det sura äpplet helt enkelt och acceptera hans överskottsenergi.

Hade han kunnat prata hade våran konversation under ridturen förmodligen låtit ungefär såhär:

 

And so on.

Som sagt, det är bara att ta att han är så och försöka lugna honom. Imorgon ska han få galoppera i snön om det inte är för kallt.

 

Före ridningen lämnade jag hästarnas pass hos veterinären, tankade bilen (som funkar igen), handlade lusern, havre (hmmm, behöver visst inte ge någon än på ett tag) och nya paddar att linda med vid ridning. Och mat förstås.

 

Nu en välbehövlig dusch och lite fix innan hämtning av Mr A på tåget.