När man är tillsammans, ihop, i en relation, sambo och har varit det ett tag kan det bli att man tar varandra lite för givet. Man kanske tycker det är skönt att vara hemma själv en kväll, se vad man vill på tv, se förjävlig ut i håret, vräka i sig godis ( de två sistnämda gör jag förvisso även med min älskling hemma but still ) och göra vad man vill. Dock är det alltid skönt när ens partner kommer hem igen, man tycker den där stunden hemma själv är lite skön pga just det. Att denne någon kommer hem igen.

En vardagshändelse man inte tänker så mycket på, och livet tuffar vidare.

 

När denne någon ska vara borta längre än så börjar tankeverksamheten ta lite annan vändning. Man saknar honom/henne och längtar verkligen tills personen kommer hem igen och kan inte för allt i världen förstå hur man kunde ta personen "för givet" förut. Man tänker, saknar, blir rastlös och tycker tiden står still.

Den längtan kommer jag känna varje dag, varje timme och varje sekund ett tag framöver.

 

Skjutsade Andreas till bussen vid 16-tiden idag. Vi hade en mysig dag innan med sovmorgon, lunch och lite fotografering i Orsa. Det stora avskedet var jobbigt. Han kommer hem igen på fredag men det är liksom inte det. Han kunde varit borta en timme och jag hade varit lika ledsen. Det är nu det börjar. En stor förändring i bådas liv.

Att bo 30 mil ifrån varandra i 5 år och bara träffas en del helger och när han har lov, när man är vana att bo ihop och vara med varandra hela tiden, det blir tufft. Men vi ska klara det. Det finns inget annat. Jag kommer självklart att åka och hälsa på honom i Sthlm också när möjlighet finns.

 

Det är redan så jävla tomt =(

 

....ingen som försöker göra mig glad när jag blivit förbannad på en jacka som ramlat ner från kroken.

....ingen som spelar fina låtar på gitarr.

....ingen som hjälper mig i stallet.

....ingen som tjatar att jag ska sträcka på mig, böja armbågarna och inte vinkla ut tårna när jag rider.

....ingen som har lagat mat till en trött flickvän när jag kommer hem från stallet.

....ingen att hålla om när vi gått och lagt oss.

....ingen som spelar dataspel och blir asförbannad när det går dåligt.

....ingen som kan få mig att tappa andan bara genom att finnas till.

....ingen som gör sin "glad-dans".

....ingen som ger mig en puss när jag kommer hem.

....ingen som kan svaren på alla mina dumma frågor.

....ingen som kommer hem mitt i natten efter en spelning och kryper ner under täcket hos mig.

....ingen att dela vardagen med....

 

....just nu. När den här tiden är över kommer vi få det precis så underbart som vi vill.

 

Jag saknar dig redan älskling och kommer göra tills du hoppar av den där bussen igen.

Du gör mig hel <3