Jag har börjat vara så himla trött på kvällarna efter jobb och stall. Sätter jag mig ner skulle jag kunna somna på sekunden och det mesta känns jobbigt att genomföra så nu har jag satt upp små mål som jag ska "klara av" varje dag. Det är inga stora mål. Det kan vara att tvätta och hänga en maskin tvätt plus laga mat. Det räcker för att jag ska känna mig nöjd med dagen. Idag var mina små mål att laga mat och plugga matte. Ibland orkar jag inte laga mat ens. Vet inte varför jag blir så orkeslös men att kliva upp 04,45 på morgonen och komma hem vid 19 efter jobb och stall utan paus emellan tär lite på orken antar jag.

 

Igår red jag Grande en sväng på ängen medan Helge bara fick gå i hagen. Bara och bara förresten, han härjade hej vilt och bockade och hade jättekul för sig själv den token. Nybehandlad och allt. Men men han behöver röra på sig och mår sämre av att stå i någon liten ruta och vända runt, runt (såklart på veterinärs inrådan att han går i vanlig hage).  

 

Idag red jag honom en sväng i skogen och bara kände på gas, broms och att han inte var framtung. Han var fin och lydig och när jag testade vänster galopp två, tre steg kändes den RIKTIGT bra. Får hoppas det är så att han är bättre. Återbesök nästa vecka. Bara av nyfikenhet ringde jag Nino och hörde om jag hade IRAP kvar i Borlänge och det fanns. Problemet är väl att det kan vara för lite och kanske det blivit för gammalt nu för det var nog över 2 år sedan Helge fick IRAP i sina hovleder (som varit bra sedan dess, TA. I. TRÄ).

 

Nu blir det några till mattetal och en dusch sen sängen. Kanske mer än 6 timmars sömn per natt kan vara lösningen på mitt ovanstående problem ;)

 

Vi har haft en bra helg. Både full fart men även tid till återhämtning och lugn. Jag har varit ledig fredag-måndag och dessa långhelger är underbara. Det jobbiga är bara att den alltid infaller veckan innan jag ska jobba helg så man vet vad man har att vänta.

 

Helge och Grande har blivit motionerade. Grande longerad och promenad, Helge lätt ridpass och promenad. Idag gick jag en timme med båda i skogen. Såg nån älgfluga men inte alls lika mkt som de verkar ha på andra ställen vilket är skönt, man vill ju passa på att vara ute i skogen innan det blir hårt och knöligt.

 

Idag klippte jag Grande på halsen samt klippte hans man som såg förjävlig ut haha.

 

I lördags kom svärmor och svärfar hit så åkte vi bort till Njupeskär och gick till fallet sen tillbaka och runt hela skiten. Det är jättefint att gå där uppe. Utsikten, naturen, växtligheten, färgerna. Fantastiskt fint med fjällvandring den här tiden. Vi ska försöka komma iväg en gång till innan snön.

 

Veterinärbesöket i måndags blev flyttat så vi åkte till Rättvik igår istället, passade egentligen mig bättre så det var bra.

Innan vi åkte fick han gå ut i hagen en timme och äta där sen när vi kom till Rättvik gick jag med honom en halvtimme ifall han skulle behandlas, då fick han iaf någon motion under dagen vilket är viktigt för honom.

 

Vi började undersökningen med longering i trav och galopp där Ingela såg precis det jag upplevt, att han skjuter ut vänster bak och inte driver framåt som han borde. Eftersom han inte går att böja pga hans shivering så bedövades knät och så longerades han igen. Då spårade han och rörde sig bättre men inte helt bra. På gången i trav syntes en liten störning även på höger bak så han behandlades i båda bakknäna. Han har ju känts bättre än nånsin i ridningen och Ingela berättade att just det här händer många hästar. Att de jobbat på riktigt bra men blivit lite trötta, lite ansträngda och behöver lite stöttning. Nu menar jag inte att det är normalt att hästen ska behöva behandlas, såklart inte, men att det är vanligt och ingen stor grej att det kan bli såhär. Och när det är Helge man pratar om får man ju bli glad att det verkar vara så pass "simpelt". Med tanke på vad han gått igenom så är varje dag en bonus i princip.

Vi ska på återbesök om ett par veckor och till dess ska vi skritta/jogga och hålla igång eftersom han knappt är halt alls.

 

En knöl mellan hans ganascher kollades också för den hade växt väldigt bara på några dagar. Det var ett melanom som blivit svullet och vätskade men det ska nog torka ut framöver.

 

Ingela var väldigt positiv till Helge överlag. Han såg fin ut i kroppen, han vände fint och lätt på stallgången, hon fick böja honom fram utan problem (det är nästan bara jag som får lyfta benen på honom, hans shivering påverkar även frambenen) och han blev behandlad i knäna utan sedering och utan att lyfta upp något framben. Han är så otroligt snäll att sticka. Han reagerar inte alls. Nästan så att man tror att han inte har någon känsel =P Det har han förstås.

Vi böjde som sagt honom fram för att se om han reagerade på hovlederna där han har sina broskskador men det var inga problem varken där eller i kotor, knän och bog. Helt ren och fin fram. Så det är ju skönt så han inte börjat avlasta bakbenen och slita på frambenen. Tur att jag känner min häst så väl att man upptäcker sånt här i tid. Hans hälta var så liten att jag fick lov att leta för att se och jag är ändå ganska duktig på att se hältor och rörelsestörningar.

 

Summa sumarum; ett positivt besked! Är han inte bra vid återbesöket finns det andra återgärder att sätta in. Här gräver vi inte ner oss =) Det känns ju bättre att han får skador som normala hästar får och inte något som är pga wobbler eller operationen. 

 

 

 

Tränade för Göran Liljestam igår i Orsa. Hade faktiskt hoppsadeln för just nu trivs jag bäst i den. Finns ju inget som säger att man måste ha dressyrsadel på en dressyrträning egentligen.

Iallafall så jobbade vi mycket med fram- och bakdelsvändningar och DET är vi banne mig bra på. Göran sa att MÅNGA hästar blir stillastående med bakbenen i bakdelsvändningarna och bara vrider runt dem men Helge trampar på fint och gör det riktigt bra. Vi travade och växlade fram och tillbaka i olika steglängd men med samma tempo. Samma i galoppen och till höger funkade det bra men i vänster skjuter han ut vänster bak och jag får inte samma kvalité i galoppen. Göran tror att något tar emot för honom och jag med så därför ska jag kolla honom på klinik. Jag hade faktiskt bokat tid redan innan träningen så det är skönt att någon mer ser vad jag känner. Jag tänker inte vänta tills han ev blir halt eller försöka "rida igenom" det. Jag vill veta att han inte går och har ont och är inte ett dugg imponerad av folk som bara fortsätter rida när hästen ändrar sitt beteende och tror att hästen bara "jävlas" (hatar för övrigt det uttrycket. HÄSTAR VET INTE HUR MAN JÄVLAS! De visar sitt missnöje över något som du som ryttare/ägare måste hjälpa den med. Är den kanske bara lat? Har den ont? Har den dålig utrustning? Har du ställt för höga krav på den? Förstår den inte vad du vill? Orkar den inte? Har den träningsvärk? Ta reda på det INNAN du kräver att den ska göra det jobb du ber om.) när den protesterar över något.

 

Så imorgon åker vi iväg och kollar sen kan jag tänka mig att det blir några lugna veckor efter det. Lite trist såklart, speciellt eftersom han är så väldigt fin att rida just nu, förutom just i vänster galopp. Mjuk, lätt, lyhörd, lösgjord annars.

 

Idag gick vi iaf 40 min på hårt underlag jag och Helge och Grande longerade jag på ängen bredvid hagarna. Pigg farbror. Ville mest jogga ur honom lite efter fredagens tur.

 

Annars så har jag målat utebox så den är snart klar med den röda färgen. Sen ska det målat vita vindskivor osv innan den är klar. Kommer bli snyggt!

Vi avslutade helgen med en tur till Hykjeberg utanför Älvdalen. Jättefin utsikt! Man ser hur långt som helst där uppifrån. Vi gjorde upp eld och Andreas grillade korv medan jag nöjde mig med brödet. Äter inte korv. Äter inte kött knappt alls nu längre. Har ätit bacon en gång sedan 31 juli, annars har det varit vego eller möjligen lax. Kyckling var det nog år sedan jag åt sist. Spelar ingen roll om den är svensk eller inte, det finns ingen juste kycklinguppfödning så det tänker jag inte sponsra, även om jag gillar kyckling så är det inte värt det.

 

Höst, häst och Hykjeberg.

 

Efter jobbet idag red jag och Martina ut hästarna i skogen. Vi skrittade fram länge med tanke på att Grande tar lång tid på sig innan han är varm och mjuk i musklerna, och Helge mår också bra av att skritta igång ordentligt.

 

Travade och galopperade med små avbrott som uppvärmning och sen jobbade vi galopp på en lång, fin raka i skogen. Helge var jättefin i höger, där kan jag fånga upp energin och samla en aning och få riktigt bra kvalité på galoppen. I traven är var han jätte, jättefin ända till slutet. Han blir ofta trött och försöker krypa ur formen innan vi är klara men inte idag. Han kämpade på och var mjuk som smör. Toppenfin och jätterolig att rida. Idag var han banne mig som en vanlig häst! Det är vad jag strävat efter alla dessa år. Att han ska orka och kunna funka som en vanlig häst och inte som en som har en stor bit titan inopererat mellan två kotor i halsen.

Imorgon väntar dressyrträning och jag tror att jag tar hoppsadeln för den är så underbar att rida i. Helt sjukt vad jag är nöjd med den sadeln.

 

Grande var också jättefin för Martina. Sista halvan av turen jobbade han på som tusan och var jätteduktig. Martina med! Kul att han är så pass fin han bara rida några ggr i månaden. Promenader, handhäst och longering blir det ju flera ggr i veckan men just ridning är det mindre av. Han älskar att följa med ut i skogen, gammelgubben

Börjar piggna till igen. Eller det gjorde jag redan igår. Kunde inte hålla mig från att rida ett riktigt pass på Helge heller hihi. Han var jättefin i allt utom vänster galopp där han blir stark i hela vänstersidan pga att han inte accepterar vänsterskänkeln. Fick sakta av till skritt och rida öppnor där han verkligen fick flytta för skänkeln och sedan ny fattning där han skulle vara rak och inte tappa stödet på yttertygeln. Gick bättre och bättre och de två sista fattningarna var toppenbra. TIll höger kan jag bara sitta och finlira, där har han blivit ganska stark nu, fast på det bra sättet =)

 

Travade länge hemåt med lite högre tempo än vanligt och han gick kvar fint i formen. Han brukar försöka krypa ur formen för att han inte orkar men igår hade han nästan inga sånna tendenser alls.

Idag fick Helge skritta ut så hade jag Grande med som handhäst. Skrittade runt i skogen i typ mellanskritt med fint stöd på tyglarna. Om jag skrittar ut och rider är det arbete som gäller. Är det bara vila och mys går jag bredvid. Skönt för dem att slippa något på ryggen ibland utan att för den sakens skull bara stå i hagen.

 

Imorgon kommer min hovslagare Martina ut och rider med mig. Perfekt att ens hovslagare (och kompis) även får se hästarna röra sig under ryttare ibland.

Jag har så bra folk runt hästarna. Världens bästa hovslagare, duktiga massörer och kiropraktorer samt veterinärer som känner Helge utan och innan som jag bara kan slänga iväg ett sms till om jag behöver hjälp. Eller ringa för all del. Hur häftigt är det egentligen att jag får ringa John (som opererade Helge) när jag vill?Jag har hans hem-nr liksom. En av världens abslout bästa veterinärer som mina hemveterinärer går på föreläsningar för när han är i Sverige. Coolt. Det har jag lilla knaspellen Helge att "tacka" för =P

 

 

Jag brukar titta på klipp från Pferdiatv med Ingrid Klimke på youtube. Riktigt inspirerande. Det är så otroligt harmoniskt och ser så lätt och trevligt ut. Inga ihopdragna korta halsar med hårda händer och hårda skänklar som man ser allt mer nuförtiden. Usch, nej då är jag mer impad av ryttare som är väldigt lätta på alla sätt och inte låser hästarna. Tycker det är roligare att titta på dressyr på den här nivån på filmerna nedan än världscuper och liknande. Många av hästarna på den nivån rör sig stort med höga benrörelser men ser ut som hängmattor i ryggen och jättekorta i halsen. Man får tycka vad man vill men jag är inte imponerad av det öht. Sen är det klart att t ex Charlotte Dujardin mfl är trevliga att titta på men tyvärr är det alldeles för mycket hård ridning i alla led. Även hos amatörer såklart.

 

Det här är vad jag eftersträvar. En harmonisk häst som är lydig, mjuk och välriden. Har man läst tyska är det riktigt sevärda klipp. Och fattar man inte vad hon säger kan man bara titta och njuta.

 

 

 

 

Har blivit smällförkyld. Jäkla skit. Det började i torsdags men det bröt inte ut på några dagar men efter lördagens fjällvandring antar jag att det blev nog för kroppen och nu är jag som sagt riktigt förkyld. Tröök.

 

Ang fjällvandringen så åkte jag och Andreas till Norge med husbilen i lördags. Vi hade bestämt oss för att vandra upp och runt Båthusberget. En vandring på strax över en mil och 1200 meter över havet.

Det tar inte många meter in på norska sidan av gränsen innan naturen blir otroligt vacker (och vägarna märkbart sämre). Bergen tornar upp sig direkt och jag som är en sucker för naturfoto, främst fina vyer, hittade fina motiv överallt. När vi åkt en bit såg vi ett berg vi tyckte såg lagom ut och trodde det var Båthusberget, men nej. Berget som låg en bit längre fram, som var både för brant och högt för att vi trodde det var rätt, var Båthusberget. Så det var bara att hitta en parkering bland alla bilar som var där nere vid vägen sen började vi knata.

 

I början var det en ganska liten snirklig stig förbi några små sjöar, genom skog av fjällbjörk och mossa på spänger.

Efter ett tag började det luta uppåt men fortfarande ganska enkel vandring. Vi klev på och efter kanske 2 km började det bli riktigt brant uppför. Det blev lite små blåbärspauser men vi gick ändå på i bra tempo och tog oss uppåt, uppåt, uppåt. Vi gick förbi trädgränsen och fortsatte uppåt bland sten och mossa. Det var lite Sagan om ringen över det hela. Vandra på ett högt berg med otrolig utsikt där man såg huur långt som helst. Häftigt!

 

Vinden ökade ju högre vi kom och när vi till slut nådde plattån innan toppen blåste det rejält! Jag hade mitt pannband men det räckte inte så huvan åkte på över huvudet och den fick man dra åt hårt för att stänga ute vinden. På mitten av plattån fanns en liten sjö och så hade berget 4 toppar, om jag inte minns fel. Vi tog såklart den högsta och som lite extra spänning klättrade vi upp där det var absolut mest brant. Ingen av oss är vidare smart när det gäller att göra häftiga saker. Kanske jag lite mer än Andreas förstås =P Ändå var det jag som lyckades vricka foten och åka omkull när vi kommit hela vägen upp, med smörgås och allt i händerna. Haha, såg nog lite kul ut. Vi hittade lite lä bakom en klippa och fikade lite. Man blev dock snabbt kall efter att ha blivit varm på vägen upp så det var bara att klä på sig de medhavda kläderna och börja färden nedåt. Vi gick inte samma väg tillbaka utan hade hört att man kunde gå runt så vi valde en stig som såg välvandrad ut och fortsatte vår färd. Vi gick förbi en klippavsats som säkert var 100-150 m rakt ner, och jag överdriver inte. Galet högt och vi såg vandrare låååångt där nere som var så små att de knappt syntes. Det var lite knixigt att gå ner men hade vi tagit samma väg ner som vi gick upp så hade nog risken varit stor att man ramlat och inte fått stopp på sig innan man var nere vid sjöarna igen =)

Den vägen var med andra ord ännu brantare.

 

Innan vi kommit ner till trädgränsen vrickade jag foten igen för att bara några hundra meter senare vricka den andra om ramla omkull, igen. De två utländska vandrare vi just mött undrade nog vad tusan jag svor och domderade över där på marken. Irriterande att vricka fötterna när man inte satt dem fel. Det handlar om klena fotleder och inte klantighet, faktiskt.

 

Precis innan vi var tillbaka vid bilen igen valde Andreas en stig som såg ut som en genväg, vilket jag också tyckte. Det var det inte. Det visade sig att stigen vi skulle gått svängde åt ett håll medan vår "genväg" gick åt ett annat håll. När vi förstått det gick vi offroad och efter att ha stannat och tittat på jättefina, helt orädda fåglar och en hel invasion av vita fjärilar (coolt) så hittade vi stigen och slutligen husbilen igen.

 

Efter att precis ha kommit in i Sverige igen stannade vi på Storsätra Fjällhotell och åt en gudomlig trerätters. Det var västerbottenpaj, röding, fetaostsallad, pannacotta mm mm. Så himla gott och framförallt efter den "lilla" promenaden.

 

Vi sov i husbilen hos vänner i Idre och somnade helt ovaggade och sov gott med regnet smattrande på taket. Så mysigt! Vaknade helt utvilade på morgonen och åkte hemåt efter en fika.

 

Kan bekräfta ännu mer efter helgen att jag ällskar fjällen! Både att springa och vandra. För ca 10 år sedan var jag på fotokurs i Grövelsjön och det var nog då jag upptäckte hur mycket jag tycker om höga berg och djupa dalar. Det är rogivande. Sen älskar jag hur tålig min kropp är. Förutom att jag typ bryter benen då hehe. Menar att jag lätt orkar fjällvandra en mil utan att det påverkar mig alls. Lika var det på Fjällmaran i Sälen. Springa 2 mil i långsam takt var inga problem alls. Knät är ju som det är men annars var det liksom ingen grej. Har nog alla promenader med hästarna att tacka för det. När det gäller att springa fort är jag inte lika uthållig dock. Får jobba på det när jag blivit frisk igen.

 

Lite bilder från helgen som avslutning sen ska jag sova och kurera mig.

 

Igår kom Camilla ut med Heidi igen så red vi ut i skogen tillsammans. Vi tog en lite längre tur den här gången och det var så mysigt och roligt. Helge accepterar Heidi och blir inte stressad av att hon är med. Varken när han är framför eller bakom. Vi red förbi Lintjärn och galopperade ganska länge på väg hem. Glada hästar och glada ryttare.

Formmässigt kunde Helge slappnat av lite mer och kanske varit lite mer lättreglerad i galoppen men annars var han fin. Får hålla lite högre tempo när Heidi är med, ett tempo vi ska hålla jämt egentligen, så han är inte riktigt van att slappna av och bara rulla på i det utan han måste såklart ha koll på allt =P

 

Då han gått tre pass på raken nu så fick han promenera 45 min idag på grusväg. Imorgon får han vila helt för jag ska tatuera mig innan jobbet. Bara göra klart en som redan är påbörjad, inga fler. Det får nog räcka nu haha. Ev.

 

Jag älskar verkligen den här tiden på året! Idag var det soligt och riktigt friskt i luften när jag tog ut hästarna och när jag red värmde solen och det var helt vindstilla och bara underbart väder. Början av hösten är en stor favorit hos mig. Därför red jag såklart ute idag när jag åkte till klubben i Orsa.

Helge är så jäkla lätt att åka med ensam. Han står still (jag har förstås lärt honom det) när jag gör ordning och är inte alls brydd över hästarna i hagarna eller på travbanan.

 

Vi skrittade fram i samhället runt klubben på asfalt. Det var både vanliga gräsklippare och robot, traktor med släp, trädfällning, travhästar på banan och sladdning av ridbanor med fyrhjuling så det blev mkt miljöträning vilket är jättebra! Jag tror inte på att hålla hästen borta från sånt den blir spänd för. Då blir det så mycket jobbigare om man blir utsatt för det ofrivilligt sen. Lika bra att lära hästen att saker händer och det är bara att vänja sig. Jag galopperade t ex förbi en gräsklippare på kanske 3 meters avstånd idag plus 10 meter från en traktor som lastade träd på sitt släp. Han blev såklart lite spänd men fortsatte ändå galoppera och så fort vi kommit förbi var allt frid och fröjd igen.

 

Jag passade på att galoppera på lite i friskt tempo på rakbanan när ingen travare var där. Det är sällan jag gör det hemma i skogen någon längre bit men där på en bred väg med bra underlag och bra sikt så galopperade vi på och jag tror att han tyckte det var skönt för han var så nöjd när jag gjort det fram och tillbaka två ggr i båda galopperna. Vänster får jag fortfarande hålla rumpan på plats i medan höger är jättebra.

 

Efter det gick vi in på lilla banan som var nysladdad och jobbade vidare med våra öppnor och åttkantiga volter. Personalen tvättade en fyrhjuling med vattenslang precis bredvid banan men Helge brydde sig inget. Skönt att han börjar bli avslappnad även med störningsmoment.

Han var jättefin i traven så jag nötte inte så mycket. Fick till helt ok öppnor i båda varven och sist skrittade vi på asfalten igen.

 

Fantastisk ridtur! Vädret, galoppa lite framåt, bra avslutning på banan, mjuk och lätt häst. Precis som jag vill ha det!

 

Nu är min jobbhelg över. Lediga måndagen imorgon är väldigt efterlängtad och jag har en hel del jag vill hinna göra. Bl a åka till Orsa med Helge.

 

Efter jobbet idag kom en bekant ut till stallet för att rida sin unghäst med mig och Helge i skogen. Hon har dåligt med ridvägar hemma hos sig och hade sett våra underbara vägar på min instagram så hon ville följa med oss ut. Inte mig emot! Först trodde jag Helge skulle bli jättespänd och bry sig för mycket om hennes häst Heidi men det gick riktigt bra, han var helt lugn och nöjd med hennes sällskap.

Båda hästarna rör sig stort och vi kunde lätt hålla samma tempo i alla gångarter.

Det är så kul att visa våra ridvägar för nya hästmänniskor, alla blir så imponerade. Vi är verkligen bortskämda med att ha den här skogen in på knuten.

 

Åkte till klubben med Helgehästen igår. Tänkte rida ute på travbanan först och fortsätta på stora banan men det blåste så mkt så det blev ridhuset. Ville inte ha någon onödigt fight pga blåsten. Jag är verkligen emot att låta hästen slippa undan det den blir spänd för osv men jag ville få till ett bra pass utan krångel. Tar tjuren vid hornen nästa gång =)

 

Han var lika lätt att lasta som alltid, vilket är helt underbart. Jag minns när jag just köpt honom, alltså han var så jobbig. Gick emot tryck istället för att flytta (BIG no no om man är häst i närheten av mig) och bara klev åt sidan av lämmen hela tiden. Först fick han lära sig att flytta på sig om jag bad honom om det sen gick lastningen som en dans den också efter ett tag. Nu har jag ju iofs en transport som är helt anpassad för honom också med högt i tak, fronturlastning så han slipper backa plus att han får stå brett med bakbenen.

 

Hur som helst! Ridpasset gick bra. Jag skrittade fram länge och väl och flyttade honom i sidvärts, öppnor, bakdelsvändningar och gjorde små tempoväxlingar. Efter ca 20 min började jag galoppera på fyrkanten i lite framåt-tempo. I vänster varv skjuter han in rumpan så där får jag ha honom rak i halsen och driva in det inre bakbenet under honom. Gjorde mycket tempoväxlingar och han tycker det är SÅ jobbigt att korta sig men han gör det och kämpar på utan krångel. Som belöning får han galoppera på framåt där jag rider i lite lättare sits.

Gjorde samma sak på 20m volter där han fick vara något utåtställd och jag vände så volten blev kantig istället för rund, för att få med yttersidan ordentligt. I traven gjorde jag också mycket tempoväxlingar och fokuserade på att han skulle gå kvar i formen både när jag kortar och länger, vilket det är lite svårt, åt båda håll. Han orkar inte riktigt än.

Öppnorna som vi fick i läxa av Göran Liljestam för nån vecka sedan tränar vi på nästan varje dag och vi gör framsteg. Dock är det väldigt lätt att han tvärar för mkt. Jag måste ge finare hjälper helt enkelt, han är känslig.

 

 

Det blev ett tufft pass så idag skrittade vi och travade ut i skogen med Grande som handhäst. Han hänger med precis så det är som att bara rida Helge men hålla i ett grimskaft i ena handen. Bra att det funkar att göra så så man kan spara lite tid =)

Vi travade lite större steg och gjorde tempoväxlingar i skritten där han inte kröp ur formen.

 

Ingen älgfluga i sikte på hästarna än. Men det kommer väl snart kan jag tänka mig.