Tur i oturen.

När jag hade ridit Helge i fredags och var på väg hem började han gå konstigt med ett bakben så jag hoppade av och började kolla vad det kunde vara. Han ställde bara ned tån och ville inte stödja på hela benet. Jag tog av boots och lindan men hittade inget konstigt alls. Funderade först om han fått en senskada eftersom han bara stödde på tån men allt såg ut som vanligt där. Började gå lite försiktigt men Helge var uppenbart irriterad, slog med benet och visade verkligen att något var fel. Då slog det mig - kolla hoven! 
Han lyfte hoven själv och visst fan var det där han hade ont för han hade trampat på en spik. 

Om man inte har panik, vilket jag hade, så ska man se vart ingångshålet är, hur långt in spiken gått in samt ta med spiken hem. Jag drog ur den och slängde iväg den mot ett träd och hoppades bara att han inte skulle fortsätta halta. Och det gjorde han inte heller. 

Ringde distriktsveterinären när jag gick hem och hon skrämde livet ur mig och sa att det var Uppsala eller Strömsholm som gällde direkt. Då ringde jag Ingela på kliniken i Rättvik för henne litar jag mer på och vi fick komma dit direkt och göra en första bedömning. 
Spiktramp kan gå riktigt illa, men eftersom spiken Helge trampat på var liten, den satt väldigt löst och eftersom att han inte haltade när den var borta bedömde jag att Rättvik räckte till att börja med. 

OM spiken punkterat strålbensbursan eller gått in i en led är det spolning på djursjukhus som gäller. Dock ville jag avvakta för det såg ju såpass bra ut för Helge. 

I Rättvik rensades hoven upp och röntgades men inga konstigheter hittades så han fick omslag och en liten dos antibiotika sen fick vi åka hem. 
Har tempat honom flera gånger om dagen de senaste dagarna för att se om det blivit någon infektion men än så länge ligger han stadigt mellan 37.2 och 37.5 som är hans vanliga temp så nu börjar jag kunna slappna av lite :)

Han står i sjukhage nu tills han ska skos på måndag eftersom han är barfota med omslag på en hov. Han börjar bli väldigt rastlös och har mycket spring i benen så jag längtar tills han är skodd så jag får röra på honom igen. 

Tror vi hade tur att det inte blivit något av detta (än iaf) för det kan som sagt gå väldigt illa. 
Är glad att jag åkte till Rättvik och fick det kollat. Hade Ingela tyckt att jag skulle vidare till Uppsala hade jag såklart åkt, men för både hästens och min plånboks skull var det skönt att vi slapp. 

Här är vi en halvtimme innan det hände. Det går fort i hästvärlden :)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0