Ordbajseri kanske man kan kalla det.

Ni vet den där reklamen på tv där det är ett gäng killar i ett omklädningsrum tillsammans med Joan Collins som är en sur och grinig diva tills hon får en Snickers? Det är jag! Bara det att jag är det 24/7 och inte bara när jag är hungrig.
Jag är som en överdos av gravidhormoner tillsammans med ADHD och någon form av "stackars-mig-syndrom" (ni kan vara lugna, jag är INTE gravid, jag är bara lika känslig och humörsvängig som om jag vore det).
Min bägare är på gränsen till överfylld hela tiden och kan rinna över precis när som helst. Alla är potentiella idioter (många är det på riktigt också, det ska vi inte ta ifrån dem).
Matten är den överlägset största triggern dock. Den får mig att känna mig värdelös och sämst i världen på att överhuvudtaget förstå nånting alls.
Så drar är det igång. Matten går dåligt, jag blir ledsen, arg och känner mig dålig på allt exakt allt. Jag känner mig ful, fattig, tråkig och så går det vidare i all oändlighet till jag ligger på botten av ett "tycka-synd-om-sig-själv"-träsk som ingen annan än jag själv kan ta mig upp ur.
"Varför fick just jag lov att bli både ful, korkad och så jävla lättstött" etc är vanliga tankar.
Andreas är en hjälte som orkar med mig när jag går ner mig sådär.
Vet inte varför jag blir så otroligt arg och besviken på mig själv, jag avskyr när jag blir det, ändå är det svårt att undvika.
 
Usch, jag måste fan rycka upp mig alltså. Det är så svårt bara. Tror det är en liten utmattningsgrej, att min livssituation har förändrats till det sämre när A är borta + en släng av kasst självförtroende. Att aldrig känna sig bra på nånting och att alltid vilja kunna allt DIREKT är inte hälsosamt. Jag vet ju allt det här, det är att överföra det på mig själv i praktiken som inte riktigt funkar =) 
 
Nu blev det lite väl personligt här. Det var väl kanske inte meningen. Jag skriver inte för att någon ska läsa om mina små i-landsproblem egentligen, det är bara skönt att sätta ord på sina tankar ibland, för sin egen skull. 
 
Så, nu när det är gjort kan jag berätta om min söndag istället. 
Tidig uppgång och släppa ut hästarna. Pga nedanstående inlägg så är Helge förpassad till vinterhagen med ordentliga trådar och ström. Busunge. Gräset börjar ta slut i beteshagen (de stödfodras med hö) så han gav sig ut på nya jaktmarker efter gräs. Fick ställa tillbaka honom på rätt sida tråden flera gånger innan jag helt enkelt fick flytta honom därifrån igår. 
Skjutsade A till bussen efter utsläpp och åkte därefter till jobbet och jobbade 3 timmar. Tiden gick fort så det kändes okej faktiskt (pengar, pengar, pengar). 
På eftermiddagen red jag Grande en rejäl tur i skogen. Mysigt att bara sticka ut på min gammelman i solnedgången. 
Red och plaskade lite och det såg ut såhär:
 
 
 
Imorgon är det dags för kvällsvecka (spyr lite) och en jävla massa matteplugg. Jag bävar. För båda! Men jag ska göra det och jag ska göra det som ett riktigt jäkla proffs. Sen ska jag köpa en bok av Mia Törnblom eller vad hon heter och få bästa självförtroendet i stan, utan att för den sakens skull bli så där dryg som en del personer med oförtjänt mycket självförtroende har en tendens att vara. 
Sounds like a plan! 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0