D-day.

The day.

Dagen-D

Dagen jag har bävat för hela sommaren har kommit. Dagen då mitt livs kärlek åker ifrån mig tillbaka till Stockholm för att fortsätta sina studier. Nu ska han ju inte vara borta ett helt år direkt utan kommer hem så ofta han kan men ändå.

Det är tråkigt och jobbigt att vara utan en människa man trivs så bra med, som man är van att ha vid sin sida, som alltid finns där. Som nu kommer vara borta mycket mer än han kommer vara här, hos mig. Det suger. Det är tomt. Det är konstigt och det är inte som det SKA vara. 

Dock, har vi klarat ett år på distans och vi kan klara ett till, eller två, eller tre...eller fyra. 

Det är dagens i-landsproblemsgnäll. Min älskling fattas mig. Såhääääär mycket.

 

Helge har tappat skon som jag slog på i måndags. Har letat i hela den jättestora hagen, HELA, men hittar inte skon nånstans så nu får han gå utan. Har raspat till hoven så gott det gick och så blir det skrittjobb på banan till torsdag med någon vilodag. Tömkörde honom idag på banan med fokus på att han ska böja sig mjukt och flytta bakdelen. Därför gick jag precis bredvid honom så det blir lättare. 

 

Grande red jag häromdagen. P.I.G.G var ordet. Även G.A.L.E.N, men det är ju bara kul att han är sån. Han fick ju såklart inte utlopp för sin energi eftersom han inte får kuta som en dåre när han inte är i så bra form samt pga hans bronkit. Han var väldigt fin att rida iaf, väldigt explosiv ;) Ska rida honom några dagar till i veckan nu också när jag har tid iom Helges tappsko. 

 

Ska laga mat, duscha och räkna lite matte innan det är dags för sängen och ladda för en tidig vecka på jobbet.