Jag är nog närmare utbränd nu än jag nånsin varit. Ändå känner jag mig inte i närheten av utbränd. 

Stressad, trött och något seg i kroppen (och dålig-sömn-blåsor i munnen) - det är jag absolut, men innan man är utbränd måste det gått riktigt långt. 

Jag har svårt att tro att jag ens kan bli utbränd. Att bli så slut att man inte orkar gå ur sängen. Vet inte vad som skulle kunna orsaka det. Så är det väl kanske för alla som blivit utbrända, "det händer inte mig", men jag tror verkligen inte det händer mig. 

 

I min familj är vi alla ganska stresståliga med en pappa som har stort ansvar på sitt jobb och jobbar över runt 4 dagar i veckan och åker över hela mellansverige, och har så gjort i...tja...20 år? Mamma har jobbat, tagit hand om oss, bytt jobb, pluggat och jobbat samtidigt plus dragit ett stort lass hemma eftersom pappa jobbat så mycket. Syrran har flyttat mycket, jobbat med en del olika saker, har en hund som tar mycket tid och även hon stress på jobbet. Jag tror min familj, och då framförallt jag och pappa, blir rastlösa när det är för lugnt runt omkring oss. 

Ett hektisk liv är ingen fara så länge det inte pågår för länge. Det börjat bli lite på gränsen nu med heltidsjobb, övertid i stortsett varje helg, två hästar och matte som jag borde lägga mer tid på än jag gör. 

 

Vi hästmänniskor är ju dock vana vid ett sånt här leverne. Jobba, direkt till stallet för att mocka, fylla vatten och hö, motionera en eller fler hästar, hem och laga mat, kanske diska och tvätta, kanske har man även barn eller plugg. Jag är knappast ensam om det här. Vi tror nog att vi är stålkvinnor vi hästtjejer. En del är det också. Inte jag. För mig är det jätteviktigt att varva ner någon timme varje kväll. Sitta framför tv:n och tänka på ingenting. Bara försvinna in i nån dålig serie och glömma vardagen, även om vardagen inte nödvändigtvis är dålig.

De som har ett helt gäng med hästar, ett gäng barn,kanske två jobb för att få det att gå ihop osv, där kan vi snacka stålkvinnor. 

Eller tex Kristina Warg som pluggar på Handels (svårt nog bara det), har 4 hästar igång och åker mellan stan och föräldrahemmet flera gånger i veckan för att rida, ibland sent på kvällen, ibland supertidigt på morgonen, tävlingar på helgen och lika om igen. 

 

Jag är iaf ledig imorgon men jobbar på söndag. Imorgon ska vi till Lager 157 i Sågmyra och kolla lite. Jag kommer inte köpa något alls men Andreas och hans familj kanske hittar något =)  Mysig utflykt men skittråkigt att inte kunna handla något. Well, well. Det är frivilligt att ha hästar. 

 

Och SÅ värt det. Varje dag, hela året om!