Panik

En bekant till mig sa en gång -"Gud ger mest skit till de som klarar av att hantera mest skit". Jag kan inte påstå att jag är religiös, snarare tvärtom, men om man ska tro på vad min vän sa så....well...jag har fått hantera jävligt mycket skit på sistone.
 
Mars:
Planerat veterinärbesök för Helge med tandkoll  1700:-
Akutbesök för Grande, tungandad.                    1800:-
Klinikbesök Helge, arg och ont i magen.            3500:-
April:
Akutbesök Grande, tungandad                          2060:-
Akutbesök Grande, tungandad                     ca 1500:-?
Akutklinikbesök Grande, tungandad             ca 3-5000?
 
Sammanlagt runt 13000-14000:- På ca en månad. Helt sjukt. Pengarna är förstås inte det stora problemet i det här för det är ju såklart att hästarna varit/är sjuka, men det är mycket pengar för en "ensamstående" hästtjej som inte har någon hjärnkirurg- lön. Därför är jag oändligt tacksam att mina föräldrar kan hjälpa mig. Djurens välmående kommer alltid i första hand och pengar är inte allt.
 
Dagens klinikbesök då.
Hann jobba en timme innan Lena ringde och sa att Grande andades tungt igen. Han fick kortison och så ringde jag veterinären. Medan jag ringde veterinären ringde Lena igen i full panik och sa att han inte andades alls knappt och hon lät livrädd, vilket jag också blev. 
När man hamnar i sånna akuta situationer blir det som att hela jorden stannar upp, allt går i slow motion och man får hjärnsläpp. 
Va fan gör jag nu liksom. 
Kopplade över till veterinären igen berättade om läget samtidigt som jag hämtade mina kläder och sprang ut till bilen. 
 
I stallet hade Lena tagit ut Grande i friska luften och han andades väldigt tungt, MEN han andades iaf. 
Veterinären kom och han fick Ventipulmin (?) och så ringde hon kliniken i Rättvik och vi fick komma direkt. 
Lastade Grande och stack. Har aldrig kört så fort med transport nångång kan jag säga. Fick en spruta kortison med mig och fick stanna efter vägen och kolla så han kunde andas, skulle han bli värre skulle jag ge honom sprutan men han höll sig okej. 
 
Väl där tog det blodprov och kollades med kamera i halsenpå honom. Ganska häftigt att se faktiskt. Man såg tydligt att luftstrupen var påverkad och trång, samt att där var massa tjockt slem (blääääk). De tog prov i halsen också och fixade tänderna lite när han ändå var drogad. 
 
Troligen har han lite lätt bronkit och är därför känslig för om höet inte varit bra och reagerar då såhär. Jag tror det kan vara höet för det är det enda han äter som ingen annan av hästarna äter. Vissa balar får Grande till kvällen för Helge är så extremt kräsen och äter det inte (han har för övrigt hövägrat förut på hö som luktat perfekt och varit toppenbra) så jag tänkte att då kan ju Grande äta det inne, men det har nog inte varit bra hö =( Har inte kännt att det luktat illa liksom, bara inte så gott "vanligt" hö. Så nu känner jag mig som världens sämsta matte på jorden, med all rätt. Jävligt oansvarigt att nästan döda sin egen häst för att man har dålig koll.... Mår otroligt dåligt över det. För ja, vi trodde både Lena och jag att han skulle dö, så dålig var han. 
Hade aldrig nånsin förlåtit mig själv om han inte klarat det. Nu ska allt hö från det partiet slängas och jag hoppas resten räcker, om inte så har jag ett till problem.....
Orkar inte med ett till problem nu. Det finns en gräns.... Fast gäller det mina djur eller min familj och mina vänner så kan jag nog kämpa på lite till. Det känns tröttsamt mellanåt bara.
 
Dags för sängen. Det har varit en lång dag. Jobb-stall-Rättvik-stall-jobb-stall-Våmhus-hem. 
God natt.
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0