Känner mig deppig och inte alls spec glad.... En vanlig känsla på söndagar när Andreas åkt till Sthlm. Det är extra jobbigt när han varit hemma på lov och man har levt "som vanligt" ett tag och haft varandra nära.

Hatar Sthlm ibland... Spec när allt skiter sig så man inte kan träffas på 3 veckor. Hur värdelöst som helst! 

 

När jag skjutsat A till tåget stack jag ut och sprang 4,2 km direkt (ja, de 200 metrarna är viktiga) och det kändes jättelätt. Skönt när det börjar märkas lite att man tränar. Sprang på 9,3 km/timme-tempo och det är mitt mål att jag ska orka milen i typ det tempot i höst, eller nåt. 

 

 

 

 

Mitt på dagen åkte vi till Orsa med Helge. A pluggade medan jag red ett riktigt bra dressyrpass. Gjorde mycket av det vi gjorde igår men idag hade jag gramanen på. Enda gången den tog var i galoppen i början då han ville skjuta ut näsan och springa. Fick således bort honom från det ganska lätt, utan tjafs och resten av passet var han väldigt fin. Kanske så fin han nånsin varit. Traven kändes riktigt bra och han var lätt att reglera både framåt och bakåt. Riktigt kul och bra pass! 

Nu får han två dagar med skritt för hand sen två pass med uteritter med mkt lydnad och på fredag ett pass i Orsa. En sista check inför tävlingen. Lördag vet jag inte än.

 

 

Har ätit kvällsmat i form av 4 kiwis..kiwisar...och ska snart duscha sen blir det nog sova. Har ingen lust att vara uppe själv ändå =( Behöver nog dessutom sömn för jag har mått lite risigt idag. Tom tagit en tablett.Det hör inte till vanligheterna. Jag anser ju mig själv vara en superwoman av sällan skådat slag som kan övervinna lite skallebank utan värktabletter men idag kände jag mig så sjukt konstig i hela kroppen så jag gav upp och tog en. Hjälpte inte spec mkt men det gjorde pizzan vi åt efter ridningen =)