Mental breakdown.

Imorse gick det upp för mig att det här kommer bli så sjukt mkt jobbigare än jag nånsin trott. Var beredd att sälja hästarna direkt och leta jobb i Sthlm. På fullt allvar.

Känns bättre nu dock. Och hästarna är kvar.

 

Apropå hästarna så red jag ett ganska hårt dressyrpass på en äng idag på Herr Helgus. Red öppnor och slutor i skritt först sen trav. I traven blev han ganska stressad så jag fick låta honom gå fram lite, korta upp och börja om några gånger.

I galoppen tränade jag på korta, samlade galoppsprång och att vända för ytterskänkeln. Dock blev han inte riktigt avslappnad av galopparbetet så jag avslutade med att ställa mig, släppa fram honom i både form och tempo och bara rulla på på en stor volt. Resultatet blev en avslappnad, frustande och nöjd pålle. Trav i stora bågar på slutet och jag kände mig riktigt nöjd med passet.

 

Imorgon ska vi ut och galoppera tillsammans med Marre och någon av hennes hästar sen en lugn skrittsväng på onsdag och på torsdag blir det dressyr igen. Funderar på markarbete/hoppning på fredag förmiddag.

Lika bra att fylla dagarna med så mycket jag kan så jag somnar av rena utmattningen och så går tiden fortare till fredag.

 

 

En riktig ridsportbutik vet vikten av en pojkvänsstol.

I Borås.

Jag lider verkligen med dig! Men om det är någon tröst så vänjer man sig faktiskt vid att bara leva tillsammans på helgerna.
Jag ska inte sticka under stol med att det är jobbigt och att jag avundas de som får leva tillsammans i vardagen och jag hoppas att jag minns och värdesätter vardagen tillsammans mer den dagen Erik börjar jobba hemikring igen.
Men det går bra, du kommer att hitta ditt sätt att hantera det och det kommer att bli bra!
De där nedra måndagarna är värst! Då ser jag till att vara sysselsatt, sen går resten av veckan mkt fortare. :)